Friday, December 31, 2010

Socks of Kasper

 
 

SOCKS OF KASPER. 

Jag är redan störtkär i de här sockarna. Gillar verkligen skiftningarna i garnet.

Garn: Mitt eget handspunna 3-trådiga sockgarn 
Fiber: 100 % merino
Vikt: 63 gram
 Mönster: Dödergöks Krumelursockor

PS. Jag kommer snart uppdatera min Etsy-shop med ett sockgarn spunnet i samma teknik som det här. DS.


SOCKS OF KASPER. 

I'm already deeply in love with these socks. I love the changing colours in the yarn. 

My own handspun 3-ply sockyarn 
Fiber: 100 % merino
Weight: 63 grams
Pattern: A pattern written in Swedish with an after thought heel.

PS. I will soon be updating my Etsy shop with a sock yarn spun with the same technique as this yarn. DS.

Wednesday, December 29, 2010

Medan killen kollar på tv


 ... SITTER JAG I ett hörn och spinner. Och lyssnar på ljudbok. På spolarna: ett sockgarn i handfärgad BFL.

AS MY BOYFRIEND are watching TV, I'm spinning. And listen to an audio book. On the bobbins: a sock yarn in hand painted BFL.

Monday, December 27, 2010

Lamm under utveckling

I GÅR RAPPORTERADES det från Falköping att mitt lamm sedan någon månad lämnat Baggulfs pung (monstret med ballarna på gårdagens bild) och numera härjar i någon tjock fårmage. Spänningen stiger.

YESTERDAY I GOT a report from Falköping telling me that my lamb left the scrotum of Baggulf (the monster ram on yesterdays photo) a month ago and are making some ewe looking fat by now.

Sunday, December 26, 2010

Årets mest otippade julklapp


VAD ÄR DET mest otippade du skulle kunna få i julklapp? För min del skulle jag svara garn. Min ömma moder pupmade mig hårt på julklappsinformation i år. När jag inte längre kom på något, sa jag "garn" - trots att jag visste att hon skulle gå i taket. Och det gjorde hon.


Med det sagt kan jag lova att det inte var min mor som kom med förslaget till årets mest otippade julklapp. Det var min pojkvän. Han köpte inte heller garn till mig. Och inte ull. Han köpte ett helt jäkla får.

Jepp, jag fick ett lamm i julklapp. Att lammet inte existerar mer än i baggens gigantiska klockor än, är en mindre fråga. I april när Lindas får lammar får jag välja ett vilket som helst. Sen tar Linda och Stybbe hand om det tills jag väljer att ta hem det - eller slakta det. Försöker hinta till killen att det kanske är på sin plats med en bondgård i julklapp nästa år. Så jag kan ta hand om fåret själv. Han verkar inte tycka att det är någon vidare bra idé. Kan inte förstå varför.

Fortsättning på julklappshistorien lär följa...


What is the most unlikely Christmas gift you could get? For me, I have to say "yarn". My tender and caring mother was really annoying asking over and over again what I wanted for Christmas. When I could think of no more, I said "yarn" - even thought I knew she would make a fuzz about it. Which he did.

With that said, I can promise that it wasn't my mom who came up with the idea of this years most surprising gift. It was my boyfriend. He did not buy me yarn, nor wool. He bought me a whole sheep.

Yes, it's true, he gave me a lamb for Christmas. It doesn't exist more than in the gigant balls of the ram yet, but that don't bother me. When the sheep is having their lambs in April, I will go to Lindas in Falköping and pick any of the newly born. After that Linda and her husband will care for the lamb until I decide to take it home - or take it down. I'm trying to hint to my boyfriend to buy me a farm for next Christmas. So I can pet the sheep myself. He doesn't seem to consider it as a good idea. I can't understand why.

This story is likely to be continued...

Friday, December 24, 2010

Merry Christmas from a former sailor


TOW YEARS AGO I signed on a Swedish tanker a few days before Christmas. I stayed onboard for four weeks. Those weeks was about the best I ever had. We had a crazy fun captain, an even more crazy chief officer (the rank below captain) and there was lots and lots of fun.

The picture above was taking onboard in the engine workshop. It was 2008's Christmas card sent to my friends. The two 2nd engineers (engine officers) and I made beards out of air condition fan filters and found a couple of red rags which we turned into hats. The red cover all was the companys standard dress. You simply take what you got.

With this, I wish you a Merry Christmas!

Thursday, December 23, 2010

Julklappen jag hittade för sent

Photo: sfb


I'M IN LOVE. Need to say no more. The Aligator Bag. I want one. Now.

Tuesday, December 21, 2010

The Boy Hat






LÅT MIG PRESENTERA broderns mössa. Den han stickade själv efter att ha bett mig om garn.

PS. Nej, jag har  inte hjälpt honom med stickningen. Han har gjort allt själv. Helt själv. 




LET ME INTRODUCE my brothers hat. The one he knitted himself after asking me for some yarn.  

PS. No, I haven't helped him knit it. It's all his work. All of it. 

Garn/Yarn: M&K Eco ull 
Mönster/Pattern: The Boy Hat (Ravelry-länk/link)

Skillnaden på tunnt och tunnt

JAG FICK EN beställning på handspunnet sjalgarn där antalet meter var viktigare än antalet gram. Så jag provspann ett garn bara för att se hur många meter jag fick ut på ett hekto. Jag var ganska stolt när det visade sig att jag fick ut 380 meter tvåtrådigt garn. För mig är det rätt tunnt.

Idag läste jag på Hillevis blog att hon får ut 366 meter tvåtrådigt - på 25 gram. (!!!)

Jag antar att det är skillnad på tunnt och tunnt.


I GOT AN order for handspun lace yarn where the yardage was more important than the weight. So I test spun a yarn just to see how many yards I could make out of 3,2 oz. (100 grams - or 3,2 oz is the standard weight of yarn and fiber in Sweden) I was pretty proud when it turned out that I could spin 416 yards of 2-ply out of it. For me, that's pretty thin.

Then, today, I read a post in Hillevis blog (English link) that she had spun a 2 ply lace yarn of 400 yards - out of a 0,8 oz!

I guess that's there a different about thin and thin.

Monday, December 20, 2010

Sorry, måste avreagera mig

JAG BLIR BARA så jävla sur på Arbetsförmedlingen. Först visar man upp en massa papper, fyller i blanketter och får stora OK-stämplar överallt. Inga fler blanketter ska lämnas in, nejdå. Nu när jag visat upp papper om att ersättningsdagarna håller på att sina och att jag har fått praktik, då är allt grönt. Grönt är fint. Grönt är inga besvär. Jag var till och med varit ute i väldigt god tid med papper och information att jag får lite klapp på huvudet att jag är en så jäkla duktig flicka.

Sedan går det en månad och man får påminnelser och uppmaningar om att skicka in den och den blanketten och det intyget. Allt det som förut var störtgrönt och lugnt för tre månader framöver, är plötsligt illrött och larmar med gälla signaler. Men jag har ju redan lämnat in blanketterna! Ni har registrerat dem. Jag har redan varskott om att mina ersättningsdagar håller på att ta slut. Jag har en papperskopia på den noteringen. Var är problemet? Var går gränsen för mitt eget ansvar och deras? Jag är vuxen. Jag klarar mig. Men måste jag göra allt jobb två gånger - eller tre, bara för att jag är i kontakt med en myndighet?

Känner ni igen det? A-kassan? Försäkringskassan? Försök aldrig vara en duktig flicka där. Du begravs i högar av blanketter, betar av blanketterna, får tillbaka dem, får några extra på köpet... Det är jobbigt nog när man är frisk. När man är sjuk är det ett jävla helvete.

Sunday, December 19, 2010

Some sort of hat


KILLEN LIGGER BAKFULL i soffan och tycker synd om sig själv. Eftersom han inte riktigt är i stånd att protestera, lät jag honom agera modell för senaste mössan. Jag är inte speciellt nöjd med den. Lyckades inte  med minskningarna och gjorde den för kort för att kunna ha den som baggymössa. Antar att det är så det går när man kör saker fritt ur huvudet utan att ha stickat mössor förr. Nästa gång hittar jag ett lämpligt mönster. Har garn över till en till. Men, den är varm och kanske finns det någon någonstans med mindre huvud som passar bättre i den? Lägger den i charity-lådan så länge.


MY BOYFRIEND IS laying in the sofa with a heavy hang over. As he doen't have energy to make any protests, I used him as a model for my latest hat. I'm not too happy about the design. I didn't make it with the increases and made it to shallow to work as a baggy hat. I guess that whats happen  when you make a hat out of your own head without any experiences of making hats. Next time I will find a pattern. I have yarn enough to make another one. But, it's warm and maybe there's someone somewhere with a smaller head that fit into it better? For now, I put it in the charity box.

Saturday, December 18, 2010

Färskt från spinnrocken



DET HÄR ÄR vad jag pysslat med på sistonde. Sjalgarnerna kommer att läggas upp till försäljning på min Etsy shop inom en snar framtid.

Spolarna från vänster: 2-trådigt sockgarn i 100 % BFL och ett sjalgarn i 100 % Wensleydale som fortfarande är under arbete. Det ska bli 2-trådigt.

Härvor från vänster: vitt sjalgarn 100 % BFL, 3-trådigt navajotvinnat sockgarn i 100 % BFL, två härvor supermjukt elastiskt mysgarn (jag är sjukt förtjust i de där härvorna) i 100 % merino cross. Den lila härvan längst ner till vänster är ett "gammalt" 2-trådigt garn som uppdaterats till 4-trådigt kabeltvinnat garn.

Knyten uppifrån och ner: Rosa och svart; kabeltvinnat garn 100 % merino  ihop med bommulstråd. Turkost kabeltvinnat sockgarn 100 % Cheviot, lilamelerat kabeltvinnat sockgarn i 100 % merino. Mintgrönt kabeltvinnat sockgarn i 100 % Texel.


THIS IS WHAT I've been doing lately. The white and pink lace yarns will be put up for sale at my Etsy shop soon.

Bobbins from left: 2 ply sock yarn 100 % BFL, lace yarn 100 % Wensleydale that's still under construction. It will end up as a 2 ply yarn.

Skeins from left: White lace weight yarn 100 % BFL, 3-ply navajo plied sock yarn 100 % BFL, two skeins of super soft elastic cosy yarn (I really like this one) 100 % merino cross. The purple skein in the lower right corner is an "old" 2 ply yarn updaded to a 4 ply cable plied yarn.


Bundles top down: Pink and black; cable plied 100 % merino and black 100 % cotton threads. Turqouise; cable plied sock yarn 100 % Cheviot, Marbled purple; cable plied sock yarn 100 % merino, Mint green; cable plied sock yarn 100 % texel.

Friday, December 17, 2010

Vad gör du nu för tiden?


JOBB. PRAKTIK. ARBETSTRÄNING.
Vad är skillnaden?

Tja, jobbar gör man när man är frisk. Praktiserar gör man när man inte har tillräcklig kunskap inom ett yrkesområdet. Arbetstränar gör man när man varit sjuk.


Jag arbetstränar. Det akterseglade jobbet är inget jobb, det är ingen praktik, det är arbetsträning. Och jag är inte till sjöss. Jag är iland. På ett kontor. I en bransch där jag inte kan ett skit om någonting. Vilket faktiskt är en ganska befriande känsla. Inte en jäkel klandrar mig för att jag inte kan någonting. Suveränt.

Varför jag arbetstränar, berättar jag en annan gång.  Men jag mår bra. Jag har en arbetsplats. Jag har arbetskamrater. Jag har arbetskamrater som vill fika med mig. Arbetskamrater som lunchar med mig. Arbetskamrater som säger att jag är duktig. Arbetskamrater att skratta ihop med. Jepp, livet är rätt bra nu.

Thursday, December 16, 2010

Borta puts väck

NU NÄR JAG varit tyst om handarbetandet ett tag, tänkte jag flasha vad jag pysslat med på sistonde. Och bara för att jag bestämde mig för att göra det, hitta jag inte kameran. Jag sitter här med ett minnerskort, men jag har hört att man inte kommer så långt med sådana innan det att man tagit själva fotot man ska ladda upp... Återkommer när kameran är återfunnen.


AS IT HAS been quiet on the crafty side of life in the blog, I thought I would flash what I've worked with recently. And just because I decided to do that, I can't find the camera. I'm sitting here with a memory card, but I've heard you don't get that far with those before you actually have the photo you want to upload on the card in question. I'll be back when the camera is found.

Monday, December 13, 2010

Du vara min hemlis

Min hemlis?

HEMLIS, MIN HEMLIS.

Jag fick en första aning när jag såg garnet i första paketet. Jag vet inte varför, men det sa mig nästan mer än ledtråden

Ledtråden i oktoberpaketet var "När är ugglan vaken". Det finns kanske en annan tanke bakom ordvalet, men jag tänkte på den där lägernatten när Johanna, Therese och jag satt uppe hela natten och pimplade vin. (Bör för Johannas skull påpeka att hon inte drack en droppe - till min och Thereses fulla glädje) Några nattvandrare såg oss där på farstun under nattens lopp. Så här i efterhand vill jag gärna minnas att en person sa något om nattugglor, men det kan ha varit ett påhitt alltihop. Men hon såg oss. Hon som är typisk för det där gröna garnet.

Så kom novemberpaketet i fredags. Det var undertecknat med en cirkel. Eller något som var hyfsat runt i alla fall. Och jag funderade och funderade, vad fasen hade det med ugglans vakentider att göra? Killen föreslog att det betydde "evigt mörker" men det kändes inte riktigt...  Rätt...

Men så alldeles innan jag somnade i fredags kom jag på att jag faktiskt sagt att jag skulle gifta mig med en av tjejerna på lägret. Det måste vara en ring! En förlovningsring. Nu när jag sansat mig lite antar jag att det skulle föreställa en speedwaybana.

Jag kan ju ärligt säga att jag tvingat in alla ledtrådarna för att de ska matcha den här personen. Men jag tror jag har rätt ändå. Eller hur Camilla? (Säg ja för annars blir jag knäckt)

Sunday, December 12, 2010

Novembers hemlispaket


NOVEMBERS HEMLISPAKET. Det innehöll tre guldnougat till från början, men tja... Det har ju gått tre dagar sedan jag öppnade paketet...

Det var ett otippat paket. Och fastän jag är nästan helt säker på vem min Hemlis är, och fastän hon måste ha hört mig svära över spetsmönstena på lägret i somras (ingen där kan ha undgått att höra det...) har hon skickat mig ett mönster som ser så jäkla avancerat ut så att jag blir skraj bara jag tittar på det. Det är i och för sig inte spets, men det är mönstrat till tusen. Med pärlor. Tusen ställen att vela bort sig på. Det är nästan så att jag blir lite smickrad av attt någon faktiskt tror att jag skulle klara av det. Fast nu har jag ju inga ursäkter till att inte sticka vantarna. Förut kunde jag ju alltid skylla på att jag inte hade mönstret.

Paketet innehöll en chokladkalender, fyra GuldNougat, Eve-mönstret, två nystan DROPS Baby Merino, två påsar pärlor, en virknål och... Jag kommer inte ihåg vad de där banden heter. Bårdband? Skitsött är det i alla fall.

Och så här såg kortet ut:


Den där cirkeln längst ner gör mig ganska säker på att jag vet vem hemlisen är. Det var inte självklart, långt ifrån. Jag kom på det i natt, precis innan jag somnade. Vem det är? Det tar jag i morgon.

TACK HEMLISEN! 

Saturday, December 11, 2010

Førlåtelse

HEMLISEN, DU ÆR førlåten! (Bilder kommer) Och jag tror jag vet vem du ær. I alla fall om den dær cirkeln på kortet ska førestælla en ring. Ska den det?

(Varfør alla konstiga bokstæver? Tja, killen och jag bestæmde oss før att dra till København øver helgen. Och hær har de bara konstiga bokstæver på tangentborden...)


SECRET PAL, YOU'RE forgiven for everything. And I belive I know who you are. At least if that circle on the post card is supposed to be a ring. Is it?

(Pictures are coming later. Right now I'm on a mini vacation in Copenhagen and don't have any chanse to upload any pictures.)

Wednesday, December 8, 2010

Till min hemlis

Hörredu Hemlisen, det kanske är dags att du avslöjar vem du är så jag kan skicka över en almenacka till dig? (Av ren envishet använder jag aldrig smileys i ren text - förutom i mejl. Men jag tänkte tillägga att det hade varit en sån efter den där frågan om jag nu hade använt mig av dem. I annat än mejl, då.)


(Till alla andra: Jag har inte fått mitt novemberpaket och den tålmodiga sjömannan börjar bli lite grinig)



HEY, SECRET PAL, maybe it's time for you to tell me who you are so I can send you a calendar?

(To everyone else: My secret pal haven't send me the November package yet. The patient seaman starts to get  grumpy.)

Tuesday, December 7, 2010

Om att hjälpa en medmänniska


VILL DU GÖRA något fint för en medmänniska i jul? Gå in på den här bloggen och skänk 100 kronor till Karin. Jag har gjort det.

Jag har en vän som precis som Karin är mycket, mycket sjuk - jämt, alltid och ständigt. Jag önskar att min vän varit frisk nog för att kunna göra det som Karin vill göra - åka på semester med sin familj innan hon inte orkar längre. Karin är 27 år, har en liten dotter och två bonusbarn - och tillbringar 8-10 månader om året på sjukhus.

För de flesta av oss är 100 kronor inte så mycket. För andra gör det verkligen skillnad. Även om de bor i Sverige.


THIS IS A post about a 27 year old mom who spend 8-10 months a year at hospital. Before she gets too sick, she wants to go on a vacation with her family. This is a request to give a small amount (10 Euro) to make this girls dream come true. If you want to read her blog - which is written in Swedish, use Google Translate.

Saturday, December 4, 2010

Elin är...

SÅG EN KUL grej i Mias blogg som hade sett det i Claras som hade sett det i... Ja, du fattar grejen.

Du googlar ditt eget namn och "är". I mitt fall "Elin är". Mia och Clara hade fått upp massa fräcka positiva saker.

Det här fick jag uppföljande:

Elin är tillbaka (jepp, det är jag - mer om det en annan gång)
Elin är porrig (öh... eh... jo... neh!)
Elin är årets Viktklubbare (jo, jag vet, jag har gått upp 20 kilo på typ ett år så jag har kanske klassat in i någon slags klubb)
Elin är inte sjukare än andra barn (kanske inte... jag var halsbarn. Och ett sådant barn som slog i huvudet jämt. Sju hjärnskakningar senare är jag som jag är)

Elin är jättetrött (jo, klockan är ju tolv på natten...)
Elin är borta (var är jag?)
Elin är död. (Kollar pulsen för säkerhets skull)

Däremellan har jag visst gjort slut med Tiger en massa gånger plus att det finns en massa nyheter om mig och en ekologisk ko på Arla. På något sätt känns det som om det hade varit bättre att heta Mia eller Clara...


I SAW A fun thing  in Mias who had seen it in Claras (Swedish links)blog who had seen it in... Well, you get the thing?

You google your name followed by "is". In my case "Elin is". Mia and Clara got a lot of cool, positive hits.

This is what I got.

Elin is back (yes, I am. More about that antother time)
Elin is porrig - well I don't how to translate this word. Porrig means that you're are sexy in a porn actress way. If any of my English speaking friends know the word I'm after, please let me know. (Anyway, I don't feel sexy in any way.)
Elin is the Weight Watcher of the year (okay, I've gained 20 kilo in one year so I might make it to some sort of club)
Elin is not sicker than other children (maybe not... I was one of those kids who always got a soar throat. And that kind of kid that always bumped her head. Seven concussions later, I simply am the the way I am.)
Elin is very tired (well, I am, the clock is almost midnight)
Elin is gone (where am I?)
Elin is dead (I'm checking the pulse just for safety)

In between those hits were a lot of talk about Elin and Tiger - and a farmer and an ecologic cow that supplies a one of Swedens largest milk producing companies. The cow thing comes from a commercial where a young female farmer (Elin) talks about her every day life while petting a huge cow.

Killens jävla tröja



DET GÅR TROLL i killens tröja. Ja, jag börjar tröttna. Hur kommer det sig att han alltid ser så jävla feminin ut när han får på sig den?

(Jaja, jag vet, jag är inte så bra på det där med att göra halslinningar...)



THERE'S SOMETHING ABOUT my boyfriends sweater that drives me mad. How can I - or he - or the sweater, make him look soo feminine wearing it?

(Yeah, I know, I'm not good at this neck thing...)

Friday, December 3, 2010

We got a winner!


DET ÄR LUSTIGT hur olika vi ser på saker. Och hur olika vi tänker. Jag hade inte en tanke på att ange rekommenderade stickor när jag lade upp mina garner på Etsy. För ett knappt år sedan hade jag förbannat någon som varit så jäkla korkad att den säljer ett garn utan att berätta vilka stickor man bör använda. Men på det året som gått har jag lärt mig att si och så många meter betyder ungefär så tjock stickor. Och när man väl lärt sig det där, är det väldigt lätt att glömma att alla inte samlar samma (ibland onödiga) information som du själv.


Jag har fått massa bra feedback på shopen. Jag kommer bland att uppdatera alla garner med tvättråd och rekommenderad stickstorlek. På sikt kommer bilderna fotograferas i samma miljö för att bli mer enhetliga (tack MiaStick för ditt fiffiga tips om tvättkorgen) och kanske kommer jag också att göra mindre provlappar för att visa hur garnet ser ut uppstickat.

Men det här var ju en tävling och en tävling brukar ha en vinnare... Efter att ha skalat bort smickret och tagit en närmare titt på den rena feedbacken, har jag en solklar vinnare. Och sedan lade jag på smickret och fick en självklar kandidat till ett tröstpris.

Vinnare är: Therese!
Therese, du får ett presentkort på $30 att spendera i shopen.


Tröstpriset går till: Kajsa som var gav en extra värmande kommentar.

Jag kommer mejla båda vinnarna inom kort för mer information.

Och till dig som inte vann - misströsta inte. Du får en chans till i Stickameras julkalender!


IT'S FUNNY HOW different we all see and think about things. I didn't have a thought of writing down recommended needle size for the yarns in my shop. Less than a year ago, I would have been really irritated on anyone stupid enough to sell a yarn without telling me which needle to use. (At least which one to start with.) So why didn't I write about the needles? Well, I've learned a lot during the recent year. I'm nerd enough to know just about which needle size to use for a certain yarn. And I have forgot about how it was not knowing where to start. (Not everyone can be as nerdy as I am)

I've received a lot of good feedback on the shop. The needle size is just one thing. Another is washing recommendation. All my listed items will be updated with this information anytime soon. By time I will also make the pictures more homogeneous by taking the photographs in the same environment. And maybe I will make small swatches to show what the yarn look like knitted up.

But this was a contest and as contest usually got winners. Looking beyond the flattering comments, I had one comment standing out from the rest. And while looking at flattering words, I found a winner of a consolation prize.

The Winner is: Therese. (Swedish link)
Therese will receive the $30 gift certificate.

The consolation prize goes to: Kajsa who wrote me a very nice comment.

I will e-mail both of you soon for more information.

And for you who didn't win, don't despair, there's another chanse here. (Site in Swedish with a competition open only for Europeans.)

Thursday, December 2, 2010

Tävlingspåminnelse - Competition reminder



JAG VILL SLÄNGA in en påminnelse om tävlingen. Jag har fått flera bra förlag på förbättringar, men jag tror säkert att det finns fler som ingen annan tänkt på. Det är fritt fram att lämna in feedback fram till klockan 18.00 ikväll. Efter det utser jag en vinnare som får 30 dollar att spendera fritt i min Etsy shop.

I JUST WANT to give you a reminder of the competition. I have receive several feedbacks with good ideas, but I'm sure of that there's more things that no one have yet been thinking of. Keep leaving feedback until 6.00 pm (UTC +1) tonight. After that I will choose a winner that will get 30 dollars to spend in my Esty shop.

Monday, November 29, 2010

Fadderbarn och religionskrock

JAG LETADE SOM en liten galning efter en adventskalender i vykortsformat att skicka till mitt fadderbarn i Sierra Leone. De är inte helt lätta att få tag i. Till slut hittade jag en ganska söt sak med små änglar med paket och granar i vinterlandskap. Fint!

Men nu har jag insett att mitt fadderbarn är muslim. Jag skrev i och för sig i kortet att jag skickar kalendern för att visa mitt lands traditioner, men jag börjar ändå bli lite skakis. Tänk om hon (som är tio år) eller hennes föräldrar tar illa upp? Det var ju välmenat.


Är jag nojjig eller förstår ni vad jag menar?

I WAS LOOKING all over for one of those small post card advent calendars to send to my sponsor kid in Sierra Leone. It wasn't easy to get one, but at last I found a pretty card with angels, presents and trees in a winter landscape picture. Great!

But now I've realized that "my" kid is Muslim. I did write that I send her the card as a way of showing her my countrys traditions, but I still tend to feak out about it. What if she (aged ten) or her parents get insulted? Even if I just wanted to be nice?

Am I making too much fuss about it or do you know what I mean?

Sunday, November 28, 2010

Tävling

DÅ HAR JAG firat klart tvåårsdagen med pojkvännen, nu tävlar vi!


 NÅGRA AV PRISERNA





Reglerna är enkla.

1. Surfa. Gå in på www.etsy.com/shop/TheSeaman och titta runt.

2. Reagera.Vad tycker du om shoppen? Får du den information du behöver? Är bilderna tilltalande? Är det något du skulle vilja ändra på?
Påpeka gärna saker du inte tycker är bra, det minskar inte din chans att vinna, men var saklig. Dessutom vill jag veta vilken artikel du tycker är mest tilltalande.

3. Skriv. Lämna en kommentar med dina åsikter i det här inlägget. Har du ingen blogg går det bra att skriva ett anonymt inlägg där du undertecknar med ditt namn i slutet av kommentaren.

Länka gärna, men varje deltagare kan bara få en lott. Eftersom det här är en tävling och inte en utlottning kommer jag personligen välja en vinnare bland kommentarerna. Vem jag väljer? Den som ger mig bäst feedback så klart! (Positiv som negativ.) Har någon redan skrivit det du tänkte skriva? Bry dig inte om det, skriv det en gång till och lägg till något som de andra inte tänkt på.

Vinnaren får ett presentkort på 30 dollar att spendera i shopen. Jag står för frakten. Presentkortet kan bara användas i min shop och måste användas inom tre månader. Jag gör inga återbetalningar om din valda vara understiger ett pris av 30 dollar. Om jag inte fått kontakt med vinnaren inom en vecka, utses en ny vinnare.

Alla är välkomna att delta, oavsett var du bor geografiskt.

Vinnaren utses redan torsdagen den 2 december, så vänta inte för länge med att kommentera!


THE 2ND ANNIVERSIRY celbration is over. Now it's time to compete! (You can win something of the yarns above - or anything else that you may find tempting in my Etsy-shop.)


The rules are simple.
 


1. Surf. Check out www.etsy.com/shop/TheSeaman. 


2. React. What do you think about the shop? Do you get the information you need? Are the pictures appealing? Is there anything you would like to change? Please don't  be afraid to point out things you don't find good enough, it does not reduce your chance of winning. I would also like to know which article you think is most appealing.



3. Write. Leave a comment with your opinions in this post. If you don't have a blog it's okay, just make an anonymous post and sign it with your name at the end of the comment.






Feel free to link, but each participant can only receive one entry. Because this is a contest and not a lottery, I will personally pick a winner in the comments. Who I choose? Whoever gives me the best feedback of course! (Positive or negative.) Have anyone already written what you was thinking about? Do not worry, read it again and add something that the others have not thought of. 




The winner will receive a gift certificate of $30 to spend in the shop. I pay the freight. The voucher can only be used in my shop and must be used within three months. I make no refunds if your chosen an item priced less than $30.


Everyone is welcome to participate, no matter where you live geographically.

Winner will be already on Thursday, 2 December, so hurry to comment!

Fler spinnkurser till folket!

I GÅR VAR jag på spinnkurs. Massor av fiber, garn, spinnande och skratt. Tack tjejer för en suverän dag!

YESTERDAY I ATTENDED a spinning course. Lots and lots of fiber, yarn, spinning and laughter. Thanks for a great day, girls!

Några av Ingrids garner. // Some of Ingrids homespun yarn. (English link)

Marie har en avslappnad spinnstil. // Marie got a relaxed spinning style. (Swedish  link.)

Lilian blev kär i Ingrids coola Noro silk-väst. // Lilian fell in love with Ingrids Noro silk vest. (Swedish  link.)
Ingrid lär ut grunderna i hur man spinner Noro-garn . // Ingrid teaches the basics of Noro yarn spinning.

Min Noro-blandning. // My Noro blend.
Irene var inte så förtjust i att Ingrid lade sig i hennes val av färger.
// Irene didn't like that Ingrid took control over her choise of colours

Resultatet av gårdagens Noro.garnsspinning. Och kabeltvinningen som också var en del av kursen. // The result of yesterdays Noro yarn spinning. And  the cable plying that also was a part of the course.





Saturday, November 27, 2010

Aj fasen...

...JAG SKULLE STARTA tävlingen idag. Men tiden har inte räckt till och killen och jag firar tydligen tvåårsdag idag. Han har bjudit ut mig på finresturang. Jag får skjuta upp tävlandet till i morgon.

... I would start the contest today. But I'm short in time and apparently my boyfriend and I celebrate our 2nd anniversary today. He asked me out at a really nice restaurant. I have to postpone the competition start until tomorrow.

Friday, November 26, 2010

TheSeaman @ Etsy

 
THE (KNITTING) SEAMAN gör Etsy-debut. Ta en titt på shopen den här!

Självklart kommer det att finnas handspunnet garn, men även en hel del annat handarbete. Shopen är fortfarande under uppbyggnad och kommer fyllas på med fler varor de närmaste dagarna. Och i morgon ska den firas med en tävling!


THE (KNITTING) SEAMAN are doing debut at Esty. Take a look at the shop here!

Of course you will find my handspun yarns here, but also other kinds of handcraft. The shop is still under construction and more objects will be added in the next couple of days. And tomorrow it will be celebrated with a competition!

Thursday, November 25, 2010

Torris-tips - nu med fortlöpande uppdateringar

TJEJER, TACK FÖR kommentarerna! Jag har bevisligen torra vänner, håriga vänner, lätt-på-smällen vänner och lätt-att-bli-av-med-"smällen"-vänner. När jag läser kommentarerna ser jag egentligen inget som är värt att skämmas för. Vi kan inte hjälpa att kroppen producerar för mycket eller för lite av ett visst hormon och egentligen kan vi inte styra över vår förmåga att få barn heller. Vad har vi att skämmas för? Egentligen?

Jag skriver inte om det här för att folk ska tycka synd om mig. Men jag vill gärna kunna utbyta erfarenheter med andra. För vilket glidmedel är egentligen bäst?


THANKS FOR THE comments girls! I obviously got dry friends, hairy friends, easy knocked up friends and easy to get knocked up and then un-knocked friends. When I read the comments I can't see anything worth being ashamed of. We can't help that our body produces too much or too little of a certain hormone. We can't even rule over our chances to get pregnant. So what do we have to be ashamed of? Really?

I don't write this to make anyone feel sorry for me. But I would like to talk about it. Exchange experiences. And I really want to know which lubrication is the best?


The text below is a bunch of tips how to make your female life a little easier, using a few products found at Swedish drug stores. As the product are made for the Swedish market only, I don't translate this part.
 

VARNING!
EJ STICKRELATERADE TIPS
Jag uppdaterar löpande med andras tips i blått 


Om det är någon mer än jag som går runt och känner att man har sandpapper mellan benen, tänkte jag ge några tips. Och jag tar gärna emot fler förslag om någon har något på lager. (Det här kommer låta som ett reklaminslag för ACO:s produkter, men hittills är det de som fungerat bäst - för mig.)

Allmänt torr eller sårig i underlivet:
ACO:s Fuktgel. Vit tub med ljusrosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning. Fungerar fint till varje-dag-användning och får (oftast) mina besvär till att gå över bara genom att fukt tillförs. (Däremot kan jag inte rekommendera vanligt glidmedel vare sig det är vatten- eller oljebaserat. Inte heller någon av Apotekets hudsalvor för torr hy har fungerat. Och om du har tänkt använda Idomin, tänk om.)

Vegetabiliska oljor, t.ex. olivolja eller rapsolja. Helst ekologiskt.  
(Ekologisk olivolja är dessutom ett bra alternativ till body lotion. Luktar mycket mindre än vad man tror att det ska göra.)

Inte hittat något glidmedel som fungerar:
Ovan nämnda fuktgel kan rekommenderas.

Vid mens: 
Undvik engångsartiklar och använd tygbindor eller menskopp.

För dig som vill använda tampong men har för små blödningar: 
En klick vattenbaserat glidmedel på toppen av tampongen gör susen. Kanske ska man inte rekommendera att göra så jämt, men för träningspasset, cykelturen eller sista-dagen-mensen är det idealiskt.

Du har testat allt, inget fungerar och du börjar bli desperat när du inte ens kan använda dasspapper: 
ACO: intim våtservetter. Vit platt förpackning med rosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning. Gör att du kan gå på dass utan att gråta.

Intimhygien i duschen
När det är riktig kris: ACO:s Intimolja.
Normalanvändning: ACO:s Intim gel
Båda produkterna har vita flaskor med med ljusrosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning.

Sov utan trosor. 

Undvik stringtrosor, trosor i syntetmaterial samt tighta byxor.

Det kan vara en idé att se över vilket tvättmedel man använder. Starka tvättmedel och sköljmedel kan vara förödande. 

Vill du veta mer om vilket gildmedel du bör använda? 
Ta en titt på Glidmedelsguiden.com.

Tuesday, November 23, 2010

Warmth to a friend cowl

Warmth for a friend cowl/ på en annan vän / on another friend

MAN SPINNER EN massa garn, lägger garnet i en låda och glömmer bort det. Någon gång rotar man igenom lådan, hittar garnet, klämmer lite på det... Och lägger tillbaka det igen.

Aries är ett av de första garnerna jag spann på slända efter att ha lärt mig att spinna. Det är en merino-silke-blandning. Ärligt talat minns jag inte hur det var att spinna, men jag gillade färgen. (Som är lite mer mörkt rosa än vad bilden visar.)

Länge var Aries ett av de där garnerna jag aldrig trodde att jag skulle sticka av. Men så plötsligt såg jag vad det skulle bli och vem som skulle bära den. Vilket gör mig lite nervös eftersom den tilltänka bäraren inte har en aning om vad jag pysslat med. Jag vet inte ens om hon (för det är en hon) kommer att vilja ha den på sig. Men hon får den i vilket fall som helst. Det ligger en massa omtanke i den och jag tror hon kommer uppskatta det om inte annat.


Så, snart lite värme och omtanke i en brevlåda någonstans i Sverige.

YOU SPIN A lot of yarn, store it in some box and then forget about it. Sometime you look throught that box, finds the yarn, pet it... And put it back again.

Aries is one of my first spun yarns. I used my drop spindle to make it and it's a merino silk mix. I honestly don't remember how it was to spin anymore, but I did like the colour. (It's a bit more dark pink than the picture shows.)

For a long time, I thought Aries was one of those yarns I would never make anything out of. But suddenly I saw what to make of it - and who to give it to. This giving away thing makes me a bit nervous as the reciever don't have a clue about my work. I don't even know if she would like to wear a thing like this. But I will give it to her anyway. At least there a lot of consideration and love put into this cowl and I think she will appriciate that.

Soon to be in someone's mail box somewhere in Sweden.

Monday, November 22, 2010

Thelma och Louise

 


EN GÅNG SÅG jag en film där en av tjejerna i huvudrollerna kallade sina boobs för Thelma och Louise. Jag har aldrig kallat mina lökar för något speciellt (förutom "blivande taxöron") men inne på mutteriet som jag var idag, asossierade jag fritt när jag kom till den här bilden. (Vilket säkert inte förvånar någon som någon gång har träffat mig i mer än tio minuter - vilket är ungefär så länge jag kan hålla samtalet på en fin och civiliserad nivå.)

Hur som helst. Thelma och Louise it is. Thelma är härvan längst till i vänster i bild. Hon är 208 meter lång och väger 110 gram. Louise är de högra härvan och är 205 meter och väger 109 gram. Båda är spunna av 100 procent merinoull. De kommer från ett och samma färgade topsband* och matchar bättre än vad som syns på bilderna nu när de är ihoprullade.

Båda härvorna kommer att finnas med som priser i tävlingen jag inom kort kommer att utlysa.

* Det färgade topsbandet kommer från Ana på Folksy, men kan inte riktigt rekommenderas. Servicen är super, men topsbanden är av dålig kvalité och svårspunna. Inget prisvärt alternativ.


ONCE I WATCHED a movie where one of the main characters called her boobs Thelma and Louise. I've never called my boobs anything (anything else than "soon-to-be-dachshund-ears) but talking about the lower regions as I did earlier, I can't help but thinking in the same way while looking at this picture. (I guess that doesn't surprise anyone that ever seen me more than ten minutes - which is the approximate time I can stay put as a nice girl, talking as nice girls do.)

However. Thelma and Louise it is. Thelma is the skein to the left. She's 208 meters and weights 110 grams. Louise to the right and are 205 meters and weights 109 grams. Both are a 100 percent merino wool yarn and they are spun from the very same colored rovings*. By that said that they match each other better in real life than on these photos. 

Both those skeins will be among the prizes to choose from in the competition that I will put up soon.

* The roving was ordered from Ana at Folksy but I can't really recommend the seller. She got a great service, but her rovings are hard to spin. They're not worth the price by far.

Mitt liv som kvinna

VARFÖR TALAR VI kvinnor inte mer om vad som händer med våra kroppar? För ärligt talat, min kropp började så smått "förfalla" strax efter att jag hade fyllt tjugo. Då kröp blodkärlen på benen närmare huden och blev så röda sträck. Efter att länge ha samlat mod till mig, frågade jag min jämnåriga arbetskamrat om det var normalt. Hon hade det också. Men hade inte vågat säga det till någon.

Och sedan blir man lite äldre. Går upp lite för mycket i vikt på lite för kort tid. Får bristningar. Skäms som ett djur och tror att man är den enda kvinnan i världen som ännu inte fött barn men ändå har bristningar. Tills det visar sig att man omges av andra kvinnor med precis samma "problem".

Så en dag går man till gynekologen. För att göra en lång historia kort: jag har endometrios. Om jag inte proppas full med hormoner ploppar det upp cystor på mina äggstockar. De är ofarliga i sig, men kan leda till infertilitet om man låter den härja fritt och demolera äggstockarna. Jag har opererats två gånger och senaste gången hade jag cystor som apelsiner i magen. Du kunde känna dem genom att trycka lite lätt på magen. (Och jag kunde känna det genom att de alltid tryckte på blåsan vilket gjorde mig konstant kissnödig.) Ni kvinnor som kommit i klimakteriet, jag ljuger inte när jag säger att jag vet hur det är. Jag boostades med mediciner för att uppnå ett tillstånd av tillfällig infertilitet. Jag har känt vallningarna. Jag avundas er inte.

Nu två år och en korkat oförstående manlig gynekolog senare, gick jag till en kvinnlig dito. Bara för att inse att hon är precis likadan. Jag är - enligt läkarkåren, dömd till evigt hormonintag. P-piller for life. (I det här fallet är mensen ond. Ingen mens, ingen endometrios.) Förutom när jag ska ha barn. Då ska jag gärna ha två kids på raken och amma länge för att ha så långt mensuppehåll som möjligt. Fem år är idealiskt. Jag känner mig förrådd av forskarna.

Vilken jävla idiot är det som bankat i myten om att p-piller (läs: hormoner) är utan allvarliga biverkningar? Jag slår vad om att det var en man. Jag har aldrig träffat en enda kvinna som inte lidit av någon slags biverkning. Den värsta av dem alla är densamma som gör p-piller så jäkla effektivt: man tappar helt sexlusten. Och om man mot all förmodan har sexlusten i behåll kan du ge dig katten på att du torkar ihop där nere och får lida i svidande plågor en vecka efter att ha rullat runt i sänghalmen.

Och visst, jag tycker väldigt illa om läkare just nu. Men vet ni vad det lustigaste (läs: mest tragiska) är? Att gynekologen sa att det är "jättevanligt att unga tjejer har torra slemhinnor". Men tjejer, varför i hela friden pratar vi inte om det? Tipsar om glidmedel? Om fiffiga knep? Om bästa preparaten för att lindra smärtan? Eller kanske hur man helt undviker sex men har kul ändå? Varför håller vi käft om saker som är naturliga. (Nåväl, naturliga i det moderna samhället åtminstonde.) Vi behöver inte mäta våra blygdläppar som killarna mäter sina snoppar, men vi kan väl i alla fall vara ärliga mot oss själva och varandra och... Prata om det. Snälla?




WHY DO WE women seems to refuse to talk about what happens to our bodies? To be honest, my body slowly started to "expire" shortly after I had reached the age of twenty. Then crept blood vessels in the legs crept closer to the skin and turned into small red stretches. After gathered enough courage, I asked a work colleague of the same age if it was normal. She had that too. But had not dared to say it to someone.

And then you get a bit older. Goes up a bit too much weight in a bit too short time. Get stretch marks. You're ashamed and think that it is the only woman in the world who have not given birth yet has stretch marks. Until it turns out to be surrounded by other women of exactly the same "problem".


Then one day you go to the gynecologist. To make a long story short: I have endometriosis. If I don't stuff myself full of hormones, cyst will pop up in my ovaries. They are harmless in themselves, but can lead to infertility if you let it run wild and destroy the ovaries. I have had surgery twice and last time I had cysts like oranges in the stomach. You might know them by pressing lightly on the stomach. (And I could feel it, they always pushed the bladder, which made me in a constantly need for wee-wee.) You women who have been in menopause, I'm not lying when I say that I know what it is. I was boosted with medications to achieve a state of temporary infertility. I have felt the flushes. I do not envy you.


Now two years later and one stupid ignorant male gynecologist later, I went to a female ditto. Just to realize that she is exactly the same. I am - according to the medical profession, condemned to eternal hormone intake. Birth control pills for life. (In this case, the period is the evil. No period, no endometriosis.)  Except when I have kids. Then the gynecologist advise me to have two kids in a row and breast feed them at least for one year. All to make me have as many period free years as possible. Five years is ideal. I feel betrayed by the researchers.


What a fucking moron knocked in the myth that birth control pills (read: hormones) don't have any serious side-effects? I'll bet it was a man. I have never met a woman who was not suffering from some sort of adverse reaction. The worst of them all is the same that make the pill so damn effective: you lose your sex drive completely. And if, by any chance, your sex drive is not  reduced, you'll be sure you dry up "down there" and suffer the stinging pains a week after being rolled around in bed.


And yes, I think very ill of doctors right now. But you know what the funniest thing (read: saddest) is? The gynecologist said it is "very common that young girls have vaginal dryness." But girls, why on earth we are not talking about it? Recommend a lubricant? If nifty trick? If the best preparations to ease the pain? Or maybe how to completely avoid sex but have fun anyway? Why do we shut up about things that are natural. (Well, at least considered natural in modern society.) We do not measure our private parts as guys are measuring theirs, but at least we could  be honest with ourselves and each other and ... Talk about it. Please?

Sunday, November 21, 2010

Nördigt nöjd


JAG STICKAR I hemspunnet igen. Det är en sjuk tillfredsställelse att sticka i sitt eget garn och inse att man faktiskt tycker om det. Att man till och med föredrar det framför köpegarn. Snobbigt? Vet inte. Men ganska nördigt. (Jag är en stolt nörd.)


I'M KNITTING IN my own handspun again. It's a great satisfaction to knit in your own yarn and realize that you really like it. That you rather knit with that than something you bought in a store. Snobbish? Don't know. But pretty nerdy. (I'm a proud nerd.)

Saturday, November 20, 2010

Världens mjukaste Svante



DET ÄR HELT sjukt hur mjukt ett garn egentligen kan bli. Jag har känt på MiA:s garner (som är helt otroligt mjuka) och sagt att jag inte kan spinna sådana där. Men nu jäklar har jag kommit på hur man gör! Sicken ego boost!

Det här är en av anledningarna till att jag tycker att det är så jäkla kul att spinna: du utvecklas hela tiden. Först är man lyrisk bara över att få ullen att bli ett snöre. Sedan lär du dig tvinna snöret och vips har du ett garn. Och sedan börjar den verkliga upptäcksfärde: slitstarka garner, mjuka garner, entrådigt, tvåtrådigt, tretrådigt, navajoplajjad, mycket tvist, lite tvist... Och sedan kommer färgmatchningarna... Det finns liksom inga gränser.

SVANTE. 100 % merino. 51 gram. 143 meter.

Monday, November 15, 2010

Thank you



EGENTLIGEN VILL JAG bara säga tack för alla snälla kommentarer ni lämnar till mig och för alla grattis jag fick efter inlägget om praktiken. Det värmer!

Jag hade tänkt värma lite tillbaka. Jag planerar en tävling. Så snart det är fotoväder ute ska jag ge mig ut och plåta lite potentiella priser. Så snart det är gjort rasslar vi igång med tävlandet. Jag återkommer! (Oddsen för att det ska vara schysst fotoljus och regnfritt i Götet vid den här årstiden är liten, men ni kan väl hålla tummarna åt mig? Eller för er själva, rättare sagt)

Självklart kommer tävlingen vara öppen för alla, så oavsett om du sitter i staterna eller på Filippinerna. Eller någon helt annanstans.




I JUST WANT to say thank you for all the nice comments you're leaving for me - and for all the congratulations I've recieved after the post about my practice. It makes me warm!

I was thinking of giving some of that warm feeling back to you and are planning for a competition. As soon as the weather allows me to photograph, I will shoot a few potential prizes. As soon as that's done the competition will start. I'll be back! (The ods of good weather in Gothenburg at this time of year is small, but you can cross your fingers for me? Or for your self to be more correct.)

Of course I will allow everyone to join the competition, no matter if you're sitting in the U.S. or the Philippines. Or elsewhere.

Saturday, November 13, 2010

Kyrkstickning

Närbild på / Close up on Marias Selbu Modern

JAG HAR VARIT i kyrkan idag. Det ska erkännas att det inte händer ofta. Jag blir liksom nervös när folk börjar prata om Gud och Jesus. Fast då kanske man ska tillägga att jag är uppvuxen på västkusten där schartauanismen fortfarande är ganska stark. (Allt är syndigt, allt är förbjudet och var nu noga med att säga hejdå till dina klasskompisar innan du går på sommarlov, för det kan hända att Gud kommer och hämtar dem med dödens skepp under sommaren - det senare ett tcitat från församlingsprästen i kyrkan vid skolavslutningen någon gång i trean.)
Men det var ingen predikan jag lyssande på i Guldhedskrykan. Det var en stickföreläsning med Miastick och Petra O. Det var Marias idé att gå dit. En väldigt bra idé, tycker jag. Och så träffade jag coola Ulla igen. Och så stickades det lite, fikades något och pratades massor. Mest om garn. En väldigt trevlig lördagsysselsättning. Trots att det var i kyrkan.



I'VE BEEN TO church today. I admit that it's not happen every week. I get nervous as soon as people starts to talk about God and Jesus. (It may be a result of an ensorious religious revival of the Christian Protestand church called "schartauanism" that got a lot of support at the Swedish west coast in late 1800's and early 1900's. This revival had a lot of focus on rules and sins and are still practiced in my area even thought it has been a lot better as the old preastes are getting retired. As an example me and all other pupils at school was told by the local priest to say godbye to my class mates before summer vacation as God may pick some of them up with the ship of death during the summer. That was in 3rd grade. I was nine.)

However, I didn't listen to any sermon today. It was a kind of a lecture about knitting blogs and two of the more known Swedish knitting bloggers attended, Miastick and Petra O. (Both Swedis links) It was my friend Maria who suggested it. A really good idea. I met some friends and there was coffee, knitting and lots of yarn talking. A good way to spend your Saturday on. Even if it was in church.

Thursday, November 11, 2010

I'm in



DET ÄR INGET jobb utan mer av en praktikplats. Men jag fick den. Utan att säga något speciellt alls. Jag tror nog att de redan hade bestämt sig, att de ville bara se hur jag såg ut. Jag börjar 1 december. Jag är absolut inte akterseglad!

Tack för alla hållna tummar!


IT'S NOT A job, it's  more like a practice. But I got it without saying anything special at all. I think they've already made up their minds, they just wanted to see what I looked like. I start December 1st. I'm definitely not left behind!

Thanks for all your crossed fingers!

Om att vara ute i god tid

FÖR EN GÅNGS skull är jag ute i god tid. En och en halv timme innan jag behöver ge mig iväg börjar jag putsa skorna, tråckla på mig strumpbyxorna och fixa håret. När det gått en timme och jag precis när jag ska dra sista draget med mascaran för att sätta pricken över i:et, ringer det. Tha eventuella Boss. Han vill skjuta på mötet en och en halv timme. Inget mig emot. Enda problemet är att mascaran hann torka till en enda stor klump när han ringde, så nu måste jag göra om make upen. Fast i och för sig, jag har tre timmar på mig. Det borde jag klara.


FORE ONE TIMES sake, I'm starting early. I start to polish my shoes, take the tights on and start to do my hair one and a halft hour before I need to leave my apartment for the interwiev. After an hour as I'm about to put on the last stroke on mascara, the phone rings. Tha hopefully-soon-to-be boss. He wants to reschedule the meeting one and a half hour. Which is okay for me. The only problem is that the mascara dried up in one big clump as I was talking to him. I have to redo the make up. But on the other hand, I've got three hours to fix it. I think I can make it.

Tuesday, November 9, 2010

VARNING: Kass LYS

VAD GÖR MAN när man har köpstopp och känner sig ledsen? Jo, man köper garn till sin hemlis. Så jag knallade iväg till den lokala (förhatliga) butiken (med världens bitchigaste ägare) för att inhandla två nystan M&K Eco Baby Ull. Bitchen tar inte kort under hundra kronor. Inga undantag. Jag lade ifrån mig nystanen och gick ut. (Butiken heter Hisingens hemslöjd. Lägg på minnet och undvik.)

Det är alltid något fel när man går in där. Om man är under pensionsålder betraktas man som en snattande ligist. Jag vet inte hur många gånger hon har snäst av mig och jag fattar inte varför jag envisas med att ge kärringen nya chanser. Nästa gång åker jag till Tummelisa. En riktig garnbutik med en snäll ägarinna som fattar vad service är. Och som tar kort under hundra kronor.


WHAT DO YOU do when you got a non shopping agreement and feel sad? Well, you shop for you secret pal insetead. So I walked to the (hateful) local yarn store (with the bitchiest owner ever) to buy two balls of ecological wool. The bitch doesn't accept card transactions below 10 euros. No exceptions. I put the yarn back and left.

There's always something wrong when you enter that shop. If you're below age of pension, she will look at you as if you were a pinching hooligan. I don't know how many times she has snap me off and I don't understand why I keep giving the her new chances. Next time I will go to Tummelisa. A real yarn shop with a kind and service minded owner. A shop that accept card transactions below 10 euro.

Monday, November 8, 2010

Real men knit



BROSAN OCH JAG var ute och tränade idag. Brorsan som i den äldste. Han som ännu inte bett mig sticka honom en tröja. Men stickat vill han ha i alla fall.

- Du, syrran, har du lite garn eller? Jag hade tänkt sticka en mössa.

När han går hem har han två nystan M&K Eco Ull, en rundsticka, ett engelskt mönster och en översättning av de engelska sticktermerna. Dessutom har jag hunnit lära honom att göra aviga maskor. Ungen fattar äckligt fort.

Det är tretton år sedan brorsan stickade senast. Det var en halsduk och jag fick den i julklapp. Jag gillade den starkt. Han hade stickat den i svart och grönt. Problemet var att och alla trodde att jag var GAIS-are (ett hyfsat kasst fotbollslag från Göteborg för den som inte hänger med i fotbollsvärlden) och för att inte bli utmobbad på skolan använde jag den bara på jobbet efter det.


Bilden nedan är från min 21-årsdag ombord på en av "mina" båtar. Brorsans halsduk runt halsen och min födelsedagspresent från maskinarna i knät. (Det är en bulttavla, som en inofficiell motsvarighet till den traditionella knoptavlan.) Snubben brevid var fartygets förstemaskinist. Minns den födelsedagen rätt bra. Mjölken hade varit slut i nästan en vecka och jag hade tvingats dricka mitt kaffe svart. (Hemska tanke!) På min födelsedag ställde kocken fram en gräddsnipa med mjölk till mig vid fikat. Som födelsedagspresent. Stor lycka. Det var en fin födelsedag.




MY BROTHER AND I was out running today. My brother as in the oldes one. The one that have not yet asked me to knit a sweater. But he want knitwear anyway.

- Sis, do you have some yarn left over? I was thinkning of making me a hat...

As he leaves, he got two balls of M&K Eco Wool (M&K is a Swedish label), a circular needle, an English pattern and a translation of the English knitting terms. And, I have taught him how to make purl stitches. The kid got it really fast.

It's thirteen years since he knitted last time. That time it was a scarf for me. He gave it to me as a Christmas present. I liked it a lot. It was made in black and green yarns. The problem was that those colors are the colors of a quite poor local fotball team that everyone loves to hate. So, I have to leave it at home just not to get bullied at school. Since then, I've only been using it on board.

The picture above is from my 21st birthday on board one of "my" ships. My brothers scarf round my neck and my birthday present made by the engine personnel in my knee. (It's a bolt-and-nut board as an unofficial opposite of the traditional knot board.) The man next to me was the ships 1st engineer. I remember that birthday quite clearly. We had run out of milk almost a week earlier and I had to drink my coffee black. (That's bad.) On the 10 o'clock break on my birthday, the chef put a can of milk next to the coffee maker. As a birthday present. And what a present! Coffee have never tasted that good before! It was a real nice birthday.

Spinneri

STICKANDET GÅR TRÖGT. Jag spinner istället. När man väl får in flytet är det svårt att sluta. Bara en färgsektion till. Bara resten av den här fibern. Bara... Jag har redan sett en del av den nya spinnrockens svagheter, men å andra sidan ger den mig möjlighet att spinna garner som jag inte fick till med den gamla. I slutänden jämnar det ut sig. I vilket fall som helst har jag kul. Just nu är det huvudsaken.

Friday, November 5, 2010

Akterseglat CV del 2



IDAG RINGDE MOTTAGAREN av det akterseglade CV:t. Hon tyckte att jag skulle träffa hennes chef i nästa vecka och vidarebefodrade Akter Seglads CV till bossen. Det går framåt.




I GOT A call from the reciver of the left behind-CV. She wanted me to meet her boss next Thursday and forwarded Left Behinds CV to the boss. It's at least going in the right direction.

Harald



HARALD. 63 gram och 78 meter. 99% Romney, 1% bambu/ull.

Fibrena var en del av Tour de Fleece-priset. Kardfloren har legat i en låda och varit heliga ända sedan i somras. Har liksom inte velat förstöra dem. Men så tog jag mod till mig och spann upp de två första floren. Jag är sjukt nöjd.

Romneyullen är ganska sträv och inte något jag skulle vilja ha närmast kroppen, men jag gillar verkligen garnet. Hade jag haft mer med ull hade jag lätt spunnit mig garn till en hel tröja. Feistywoman som skickade mig ullen, har lagt i små duttar med ull och silke i floren, vilket gör att garnet blir melerat med tweed-nuppar. I like it!


HARALD. 36 grams and 78 metres. 99% Romney wool and 1% bamboo/woo.

The fibres is a part of the Tour de Fleece-prize I won earlier this summer. The batts have been laying sacred in a box since then, too luxurous to spin. But I felt brave yesterday and started to spin the fist two batts. I'm really satisfied with the result.

The Romney wool is coarse and I wouln't use it for skin-to-skin clothes, but I really like the way the yarn turns out. If I have had more fibres, I would love to spin yarn for a whole sweater in it. Feistywoman who send me the batts, have spread out bits of silk and wool in the batts wich make the yarn slightlu marbeled with a tweed look. I like it!

Thursday, November 4, 2010

Att göra intryck på en arbetsgivare



JAG HAR SÖKT jobb. För lite mer seriösa mejl använder jag en e-postadress bestående av mitt namn. Jag trodde det var den jag loggade in på när jag skickade mitt CV häromdagen. När jag får svar idag visar det sig att jag skickat det från en av de mindre seriösa adresserna. (Jag har några stycken...) Till tilltänkta arbetsgivaren har sådeles fått ett mejl från Akter Seglad.

Akterseglad blir en sjöman när han gått iland och sedan inte hinner tillbaka till avgången. Det är ett av det mest pinsamma du kan bli utsatt för som sjöman. Och kanske det sista också, eftersom du troligen blir svartlistad efter en sån grej. Behöver jag säga att den tilltänkta arbetsgivaren är i sjöfartsbranschen?

Men det handlar om att göra intryck, inte sant?


I HAVE APPLIED for a job. For more serious mail conversations, I use a e-mail adress consisting of my name. I thought it was the one I used as I send my CV yesterday. Today when I got a reply, it turns out I had been using one of the less serious mails. (Right here, the translation work starts to get a bit complicated as I'm about to use terms used outsea that I have no clue what to call in English.) My proposed employer got a mail from Left Behind.

There's a Swedish word for a seaman being left behind as the ship departure. That's the word I was using as a sender. In Swedish it's AkterSeglad (SternSaild - left behind). This by being left behind is one of  the most emabassing things a sailor can do. Do I have to say that the proposed employer are working in the shipping business?

It's all about making impression, isn't it?

Wednesday, November 3, 2010

Bye bye lace knitting




JAG ÄR ENVIS. Ibland är jag jävligt envis. Som när det kommer till spetsstickning. Jag stickar, gör fel, repar upp, stickar om, gör fel, repar upp...

I somras lärde SticksIDAn och VisaLisa mig att man kan fixa fel flera varv ner. Det har varit en flitigt utnyttjad kunskap. Men det hjälper inte. Jag ger upp nu.

Spetsstickning är inte min grej även om jag önskar att det var det. Och jag sörjer. Jag har försökt. En del av er vet exakt hur mycket jag försökt. Jag har varit envis som en åsna. (Och lika dum också.) Men det går inte. Jag får inte till mönstren. Jag ser inte symmetrin som andra ser. Jag ser inte att jag gör fel - förrän jag kommit tre varv upp. Så nu ger jag upp.



I'M STUBBORN. Sometimes even damn stubborn. As for lace knitting. I knit, make a mistake, frog, knit, make a mistake, frog...

During knitting camp SticksIDAn and VisaLisa (both Swedish links) taught me how to correct a mistake even if it was several rows down. I have used that knowledge a lot, but it still doesn't help. And I have been given up.

Lace knitting is not my thing, even if I wants  it to be. And I moan. I have tried. Some of you out there may know exactly how hard I've tried. I've been stubborn as a mule. (And as dumb as one.) But it don't work. I can't read the patterns. I can't see the symmetry. I don't see the mistakes I make - until I'm on the third row above. That's why I give it up.