Monday, November 29, 2010

Fadderbarn och religionskrock

JAG LETADE SOM en liten galning efter en adventskalender i vykortsformat att skicka till mitt fadderbarn i Sierra Leone. De är inte helt lätta att få tag i. Till slut hittade jag en ganska söt sak med små änglar med paket och granar i vinterlandskap. Fint!

Men nu har jag insett att mitt fadderbarn är muslim. Jag skrev i och för sig i kortet att jag skickar kalendern för att visa mitt lands traditioner, men jag börjar ändå bli lite skakis. Tänk om hon (som är tio år) eller hennes föräldrar tar illa upp? Det var ju välmenat.


Är jag nojjig eller förstår ni vad jag menar?

I WAS LOOKING all over for one of those small post card advent calendars to send to my sponsor kid in Sierra Leone. It wasn't easy to get one, but at last I found a pretty card with angels, presents and trees in a winter landscape picture. Great!

But now I've realized that "my" kid is Muslim. I did write that I send her the card as a way of showing her my countrys traditions, but I still tend to feak out about it. What if she (aged ten) or her parents get insulted? Even if I just wanted to be nice?

Am I making too much fuss about it or do you know what I mean?

Sunday, November 28, 2010

Tävling

DÅ HAR JAG firat klart tvåårsdagen med pojkvännen, nu tävlar vi!


 NÅGRA AV PRISERNA





Reglerna är enkla.

1. Surfa. Gå in på www.etsy.com/shop/TheSeaman och titta runt.

2. Reagera.Vad tycker du om shoppen? Får du den information du behöver? Är bilderna tilltalande? Är det något du skulle vilja ändra på?
Påpeka gärna saker du inte tycker är bra, det minskar inte din chans att vinna, men var saklig. Dessutom vill jag veta vilken artikel du tycker är mest tilltalande.

3. Skriv. Lämna en kommentar med dina åsikter i det här inlägget. Har du ingen blogg går det bra att skriva ett anonymt inlägg där du undertecknar med ditt namn i slutet av kommentaren.

Länka gärna, men varje deltagare kan bara få en lott. Eftersom det här är en tävling och inte en utlottning kommer jag personligen välja en vinnare bland kommentarerna. Vem jag väljer? Den som ger mig bäst feedback så klart! (Positiv som negativ.) Har någon redan skrivit det du tänkte skriva? Bry dig inte om det, skriv det en gång till och lägg till något som de andra inte tänkt på.

Vinnaren får ett presentkort på 30 dollar att spendera i shopen. Jag står för frakten. Presentkortet kan bara användas i min shop och måste användas inom tre månader. Jag gör inga återbetalningar om din valda vara understiger ett pris av 30 dollar. Om jag inte fått kontakt med vinnaren inom en vecka, utses en ny vinnare.

Alla är välkomna att delta, oavsett var du bor geografiskt.

Vinnaren utses redan torsdagen den 2 december, så vänta inte för länge med att kommentera!


THE 2ND ANNIVERSIRY celbration is over. Now it's time to compete! (You can win something of the yarns above - or anything else that you may find tempting in my Etsy-shop.)


The rules are simple.
 


1. Surf. Check out www.etsy.com/shop/TheSeaman. 


2. React. What do you think about the shop? Do you get the information you need? Are the pictures appealing? Is there anything you would like to change? Please don't  be afraid to point out things you don't find good enough, it does not reduce your chance of winning. I would also like to know which article you think is most appealing.



3. Write. Leave a comment with your opinions in this post. If you don't have a blog it's okay, just make an anonymous post and sign it with your name at the end of the comment.






Feel free to link, but each participant can only receive one entry. Because this is a contest and not a lottery, I will personally pick a winner in the comments. Who I choose? Whoever gives me the best feedback of course! (Positive or negative.) Have anyone already written what you was thinking about? Do not worry, read it again and add something that the others have not thought of. 




The winner will receive a gift certificate of $30 to spend in the shop. I pay the freight. The voucher can only be used in my shop and must be used within three months. I make no refunds if your chosen an item priced less than $30.


Everyone is welcome to participate, no matter where you live geographically.

Winner will be already on Thursday, 2 December, so hurry to comment!

Fler spinnkurser till folket!

I GÅR VAR jag på spinnkurs. Massor av fiber, garn, spinnande och skratt. Tack tjejer för en suverän dag!

YESTERDAY I ATTENDED a spinning course. Lots and lots of fiber, yarn, spinning and laughter. Thanks for a great day, girls!

Några av Ingrids garner. // Some of Ingrids homespun yarn. (English link)

Marie har en avslappnad spinnstil. // Marie got a relaxed spinning style. (Swedish  link.)

Lilian blev kär i Ingrids coola Noro silk-väst. // Lilian fell in love with Ingrids Noro silk vest. (Swedish  link.)
Ingrid lär ut grunderna i hur man spinner Noro-garn . // Ingrid teaches the basics of Noro yarn spinning.

Min Noro-blandning. // My Noro blend.
Irene var inte så förtjust i att Ingrid lade sig i hennes val av färger.
// Irene didn't like that Ingrid took control over her choise of colours

Resultatet av gårdagens Noro.garnsspinning. Och kabeltvinningen som också var en del av kursen. // The result of yesterdays Noro yarn spinning. And  the cable plying that also was a part of the course.





Saturday, November 27, 2010

Aj fasen...

...JAG SKULLE STARTA tävlingen idag. Men tiden har inte räckt till och killen och jag firar tydligen tvåårsdag idag. Han har bjudit ut mig på finresturang. Jag får skjuta upp tävlandet till i morgon.

... I would start the contest today. But I'm short in time and apparently my boyfriend and I celebrate our 2nd anniversary today. He asked me out at a really nice restaurant. I have to postpone the competition start until tomorrow.

Friday, November 26, 2010

TheSeaman @ Etsy

 
THE (KNITTING) SEAMAN gör Etsy-debut. Ta en titt på shopen den här!

Självklart kommer det att finnas handspunnet garn, men även en hel del annat handarbete. Shopen är fortfarande under uppbyggnad och kommer fyllas på med fler varor de närmaste dagarna. Och i morgon ska den firas med en tävling!


THE (KNITTING) SEAMAN are doing debut at Esty. Take a look at the shop here!

Of course you will find my handspun yarns here, but also other kinds of handcraft. The shop is still under construction and more objects will be added in the next couple of days. And tomorrow it will be celebrated with a competition!

Thursday, November 25, 2010

Torris-tips - nu med fortlöpande uppdateringar

TJEJER, TACK FÖR kommentarerna! Jag har bevisligen torra vänner, håriga vänner, lätt-på-smällen vänner och lätt-att-bli-av-med-"smällen"-vänner. När jag läser kommentarerna ser jag egentligen inget som är värt att skämmas för. Vi kan inte hjälpa att kroppen producerar för mycket eller för lite av ett visst hormon och egentligen kan vi inte styra över vår förmåga att få barn heller. Vad har vi att skämmas för? Egentligen?

Jag skriver inte om det här för att folk ska tycka synd om mig. Men jag vill gärna kunna utbyta erfarenheter med andra. För vilket glidmedel är egentligen bäst?


THANKS FOR THE comments girls! I obviously got dry friends, hairy friends, easy knocked up friends and easy to get knocked up and then un-knocked friends. When I read the comments I can't see anything worth being ashamed of. We can't help that our body produces too much or too little of a certain hormone. We can't even rule over our chances to get pregnant. So what do we have to be ashamed of? Really?

I don't write this to make anyone feel sorry for me. But I would like to talk about it. Exchange experiences. And I really want to know which lubrication is the best?


The text below is a bunch of tips how to make your female life a little easier, using a few products found at Swedish drug stores. As the product are made for the Swedish market only, I don't translate this part.
 

VARNING!
EJ STICKRELATERADE TIPS
Jag uppdaterar löpande med andras tips i blått 


Om det är någon mer än jag som går runt och känner att man har sandpapper mellan benen, tänkte jag ge några tips. Och jag tar gärna emot fler förslag om någon har något på lager. (Det här kommer låta som ett reklaminslag för ACO:s produkter, men hittills är det de som fungerat bäst - för mig.)

Allmänt torr eller sårig i underlivet:
ACO:s Fuktgel. Vit tub med ljusrosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning. Fungerar fint till varje-dag-användning och får (oftast) mina besvär till att gå över bara genom att fukt tillförs. (Däremot kan jag inte rekommendera vanligt glidmedel vare sig det är vatten- eller oljebaserat. Inte heller någon av Apotekets hudsalvor för torr hy har fungerat. Och om du har tänkt använda Idomin, tänk om.)

Vegetabiliska oljor, t.ex. olivolja eller rapsolja. Helst ekologiskt.  
(Ekologisk olivolja är dessutom ett bra alternativ till body lotion. Luktar mycket mindre än vad man tror att det ska göra.)

Inte hittat något glidmedel som fungerar:
Ovan nämnda fuktgel kan rekommenderas.

Vid mens: 
Undvik engångsartiklar och använd tygbindor eller menskopp.

För dig som vill använda tampong men har för små blödningar: 
En klick vattenbaserat glidmedel på toppen av tampongen gör susen. Kanske ska man inte rekommendera att göra så jämt, men för träningspasset, cykelturen eller sista-dagen-mensen är det idealiskt.

Du har testat allt, inget fungerar och du börjar bli desperat när du inte ens kan använda dasspapper: 
ACO: intim våtservetter. Vit platt förpackning med rosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning. Gör att du kan gå på dass utan att gråta.

Intimhygien i duschen
När det är riktig kris: ACO:s Intimolja.
Normalanvändning: ACO:s Intim gel
Båda produkterna har vita flaskor med med ljusrosa detaljer. Finns på Apotekets intimavdelning.

Sov utan trosor. 

Undvik stringtrosor, trosor i syntetmaterial samt tighta byxor.

Det kan vara en idé att se över vilket tvättmedel man använder. Starka tvättmedel och sköljmedel kan vara förödande. 

Vill du veta mer om vilket gildmedel du bör använda? 
Ta en titt på Glidmedelsguiden.com.

Tuesday, November 23, 2010

Warmth to a friend cowl

Warmth for a friend cowl/ på en annan vän / on another friend

MAN SPINNER EN massa garn, lägger garnet i en låda och glömmer bort det. Någon gång rotar man igenom lådan, hittar garnet, klämmer lite på det... Och lägger tillbaka det igen.

Aries är ett av de första garnerna jag spann på slända efter att ha lärt mig att spinna. Det är en merino-silke-blandning. Ärligt talat minns jag inte hur det var att spinna, men jag gillade färgen. (Som är lite mer mörkt rosa än vad bilden visar.)

Länge var Aries ett av de där garnerna jag aldrig trodde att jag skulle sticka av. Men så plötsligt såg jag vad det skulle bli och vem som skulle bära den. Vilket gör mig lite nervös eftersom den tilltänka bäraren inte har en aning om vad jag pysslat med. Jag vet inte ens om hon (för det är en hon) kommer att vilja ha den på sig. Men hon får den i vilket fall som helst. Det ligger en massa omtanke i den och jag tror hon kommer uppskatta det om inte annat.


Så, snart lite värme och omtanke i en brevlåda någonstans i Sverige.

YOU SPIN A lot of yarn, store it in some box and then forget about it. Sometime you look throught that box, finds the yarn, pet it... And put it back again.

Aries is one of my first spun yarns. I used my drop spindle to make it and it's a merino silk mix. I honestly don't remember how it was to spin anymore, but I did like the colour. (It's a bit more dark pink than the picture shows.)

For a long time, I thought Aries was one of those yarns I would never make anything out of. But suddenly I saw what to make of it - and who to give it to. This giving away thing makes me a bit nervous as the reciever don't have a clue about my work. I don't even know if she would like to wear a thing like this. But I will give it to her anyway. At least there a lot of consideration and love put into this cowl and I think she will appriciate that.

Soon to be in someone's mail box somewhere in Sweden.

Monday, November 22, 2010

Thelma och Louise

 


EN GÅNG SÅG jag en film där en av tjejerna i huvudrollerna kallade sina boobs för Thelma och Louise. Jag har aldrig kallat mina lökar för något speciellt (förutom "blivande taxöron") men inne på mutteriet som jag var idag, asossierade jag fritt när jag kom till den här bilden. (Vilket säkert inte förvånar någon som någon gång har träffat mig i mer än tio minuter - vilket är ungefär så länge jag kan hålla samtalet på en fin och civiliserad nivå.)

Hur som helst. Thelma och Louise it is. Thelma är härvan längst till i vänster i bild. Hon är 208 meter lång och väger 110 gram. Louise är de högra härvan och är 205 meter och väger 109 gram. Båda är spunna av 100 procent merinoull. De kommer från ett och samma färgade topsband* och matchar bättre än vad som syns på bilderna nu när de är ihoprullade.

Båda härvorna kommer att finnas med som priser i tävlingen jag inom kort kommer att utlysa.

* Det färgade topsbandet kommer från Ana på Folksy, men kan inte riktigt rekommenderas. Servicen är super, men topsbanden är av dålig kvalité och svårspunna. Inget prisvärt alternativ.


ONCE I WATCHED a movie where one of the main characters called her boobs Thelma and Louise. I've never called my boobs anything (anything else than "soon-to-be-dachshund-ears) but talking about the lower regions as I did earlier, I can't help but thinking in the same way while looking at this picture. (I guess that doesn't surprise anyone that ever seen me more than ten minutes - which is the approximate time I can stay put as a nice girl, talking as nice girls do.)

However. Thelma and Louise it is. Thelma is the skein to the left. She's 208 meters and weights 110 grams. Louise to the right and are 205 meters and weights 109 grams. Both are a 100 percent merino wool yarn and they are spun from the very same colored rovings*. By that said that they match each other better in real life than on these photos. 

Both those skeins will be among the prizes to choose from in the competition that I will put up soon.

* The roving was ordered from Ana at Folksy but I can't really recommend the seller. She got a great service, but her rovings are hard to spin. They're not worth the price by far.

Mitt liv som kvinna

VARFÖR TALAR VI kvinnor inte mer om vad som händer med våra kroppar? För ärligt talat, min kropp började så smått "förfalla" strax efter att jag hade fyllt tjugo. Då kröp blodkärlen på benen närmare huden och blev så röda sträck. Efter att länge ha samlat mod till mig, frågade jag min jämnåriga arbetskamrat om det var normalt. Hon hade det också. Men hade inte vågat säga det till någon.

Och sedan blir man lite äldre. Går upp lite för mycket i vikt på lite för kort tid. Får bristningar. Skäms som ett djur och tror att man är den enda kvinnan i världen som ännu inte fött barn men ändå har bristningar. Tills det visar sig att man omges av andra kvinnor med precis samma "problem".

Så en dag går man till gynekologen. För att göra en lång historia kort: jag har endometrios. Om jag inte proppas full med hormoner ploppar det upp cystor på mina äggstockar. De är ofarliga i sig, men kan leda till infertilitet om man låter den härja fritt och demolera äggstockarna. Jag har opererats två gånger och senaste gången hade jag cystor som apelsiner i magen. Du kunde känna dem genom att trycka lite lätt på magen. (Och jag kunde känna det genom att de alltid tryckte på blåsan vilket gjorde mig konstant kissnödig.) Ni kvinnor som kommit i klimakteriet, jag ljuger inte när jag säger att jag vet hur det är. Jag boostades med mediciner för att uppnå ett tillstånd av tillfällig infertilitet. Jag har känt vallningarna. Jag avundas er inte.

Nu två år och en korkat oförstående manlig gynekolog senare, gick jag till en kvinnlig dito. Bara för att inse att hon är precis likadan. Jag är - enligt läkarkåren, dömd till evigt hormonintag. P-piller for life. (I det här fallet är mensen ond. Ingen mens, ingen endometrios.) Förutom när jag ska ha barn. Då ska jag gärna ha två kids på raken och amma länge för att ha så långt mensuppehåll som möjligt. Fem år är idealiskt. Jag känner mig förrådd av forskarna.

Vilken jävla idiot är det som bankat i myten om att p-piller (läs: hormoner) är utan allvarliga biverkningar? Jag slår vad om att det var en man. Jag har aldrig träffat en enda kvinna som inte lidit av någon slags biverkning. Den värsta av dem alla är densamma som gör p-piller så jäkla effektivt: man tappar helt sexlusten. Och om man mot all förmodan har sexlusten i behåll kan du ge dig katten på att du torkar ihop där nere och får lida i svidande plågor en vecka efter att ha rullat runt i sänghalmen.

Och visst, jag tycker väldigt illa om läkare just nu. Men vet ni vad det lustigaste (läs: mest tragiska) är? Att gynekologen sa att det är "jättevanligt att unga tjejer har torra slemhinnor". Men tjejer, varför i hela friden pratar vi inte om det? Tipsar om glidmedel? Om fiffiga knep? Om bästa preparaten för att lindra smärtan? Eller kanske hur man helt undviker sex men har kul ändå? Varför håller vi käft om saker som är naturliga. (Nåväl, naturliga i det moderna samhället åtminstonde.) Vi behöver inte mäta våra blygdläppar som killarna mäter sina snoppar, men vi kan väl i alla fall vara ärliga mot oss själva och varandra och... Prata om det. Snälla?




WHY DO WE women seems to refuse to talk about what happens to our bodies? To be honest, my body slowly started to "expire" shortly after I had reached the age of twenty. Then crept blood vessels in the legs crept closer to the skin and turned into small red stretches. After gathered enough courage, I asked a work colleague of the same age if it was normal. She had that too. But had not dared to say it to someone.

And then you get a bit older. Goes up a bit too much weight in a bit too short time. Get stretch marks. You're ashamed and think that it is the only woman in the world who have not given birth yet has stretch marks. Until it turns out to be surrounded by other women of exactly the same "problem".


Then one day you go to the gynecologist. To make a long story short: I have endometriosis. If I don't stuff myself full of hormones, cyst will pop up in my ovaries. They are harmless in themselves, but can lead to infertility if you let it run wild and destroy the ovaries. I have had surgery twice and last time I had cysts like oranges in the stomach. You might know them by pressing lightly on the stomach. (And I could feel it, they always pushed the bladder, which made me in a constantly need for wee-wee.) You women who have been in menopause, I'm not lying when I say that I know what it is. I was boosted with medications to achieve a state of temporary infertility. I have felt the flushes. I do not envy you.


Now two years later and one stupid ignorant male gynecologist later, I went to a female ditto. Just to realize that she is exactly the same. I am - according to the medical profession, condemned to eternal hormone intake. Birth control pills for life. (In this case, the period is the evil. No period, no endometriosis.)  Except when I have kids. Then the gynecologist advise me to have two kids in a row and breast feed them at least for one year. All to make me have as many period free years as possible. Five years is ideal. I feel betrayed by the researchers.


What a fucking moron knocked in the myth that birth control pills (read: hormones) don't have any serious side-effects? I'll bet it was a man. I have never met a woman who was not suffering from some sort of adverse reaction. The worst of them all is the same that make the pill so damn effective: you lose your sex drive completely. And if, by any chance, your sex drive is not  reduced, you'll be sure you dry up "down there" and suffer the stinging pains a week after being rolled around in bed.


And yes, I think very ill of doctors right now. But you know what the funniest thing (read: saddest) is? The gynecologist said it is "very common that young girls have vaginal dryness." But girls, why on earth we are not talking about it? Recommend a lubricant? If nifty trick? If the best preparations to ease the pain? Or maybe how to completely avoid sex but have fun anyway? Why do we shut up about things that are natural. (Well, at least considered natural in modern society.) We do not measure our private parts as guys are measuring theirs, but at least we could  be honest with ourselves and each other and ... Talk about it. Please?

Sunday, November 21, 2010

Nördigt nöjd


JAG STICKAR I hemspunnet igen. Det är en sjuk tillfredsställelse att sticka i sitt eget garn och inse att man faktiskt tycker om det. Att man till och med föredrar det framför köpegarn. Snobbigt? Vet inte. Men ganska nördigt. (Jag är en stolt nörd.)


I'M KNITTING IN my own handspun again. It's a great satisfaction to knit in your own yarn and realize that you really like it. That you rather knit with that than something you bought in a store. Snobbish? Don't know. But pretty nerdy. (I'm a proud nerd.)

Saturday, November 20, 2010

Världens mjukaste Svante



DET ÄR HELT sjukt hur mjukt ett garn egentligen kan bli. Jag har känt på MiA:s garner (som är helt otroligt mjuka) och sagt att jag inte kan spinna sådana där. Men nu jäklar har jag kommit på hur man gör! Sicken ego boost!

Det här är en av anledningarna till att jag tycker att det är så jäkla kul att spinna: du utvecklas hela tiden. Först är man lyrisk bara över att få ullen att bli ett snöre. Sedan lär du dig tvinna snöret och vips har du ett garn. Och sedan börjar den verkliga upptäcksfärde: slitstarka garner, mjuka garner, entrådigt, tvåtrådigt, tretrådigt, navajoplajjad, mycket tvist, lite tvist... Och sedan kommer färgmatchningarna... Det finns liksom inga gränser.

SVANTE. 100 % merino. 51 gram. 143 meter.

Monday, November 15, 2010

Thank you



EGENTLIGEN VILL JAG bara säga tack för alla snälla kommentarer ni lämnar till mig och för alla grattis jag fick efter inlägget om praktiken. Det värmer!

Jag hade tänkt värma lite tillbaka. Jag planerar en tävling. Så snart det är fotoväder ute ska jag ge mig ut och plåta lite potentiella priser. Så snart det är gjort rasslar vi igång med tävlandet. Jag återkommer! (Oddsen för att det ska vara schysst fotoljus och regnfritt i Götet vid den här årstiden är liten, men ni kan väl hålla tummarna åt mig? Eller för er själva, rättare sagt)

Självklart kommer tävlingen vara öppen för alla, så oavsett om du sitter i staterna eller på Filippinerna. Eller någon helt annanstans.




I JUST WANT to say thank you for all the nice comments you're leaving for me - and for all the congratulations I've recieved after the post about my practice. It makes me warm!

I was thinking of giving some of that warm feeling back to you and are planning for a competition. As soon as the weather allows me to photograph, I will shoot a few potential prizes. As soon as that's done the competition will start. I'll be back! (The ods of good weather in Gothenburg at this time of year is small, but you can cross your fingers for me? Or for your self to be more correct.)

Of course I will allow everyone to join the competition, no matter if you're sitting in the U.S. or the Philippines. Or elsewhere.

Saturday, November 13, 2010

Kyrkstickning

Närbild på / Close up on Marias Selbu Modern

JAG HAR VARIT i kyrkan idag. Det ska erkännas att det inte händer ofta. Jag blir liksom nervös när folk börjar prata om Gud och Jesus. Fast då kanske man ska tillägga att jag är uppvuxen på västkusten där schartauanismen fortfarande är ganska stark. (Allt är syndigt, allt är förbjudet och var nu noga med att säga hejdå till dina klasskompisar innan du går på sommarlov, för det kan hända att Gud kommer och hämtar dem med dödens skepp under sommaren - det senare ett tcitat från församlingsprästen i kyrkan vid skolavslutningen någon gång i trean.)
Men det var ingen predikan jag lyssande på i Guldhedskrykan. Det var en stickföreläsning med Miastick och Petra O. Det var Marias idé att gå dit. En väldigt bra idé, tycker jag. Och så träffade jag coola Ulla igen. Och så stickades det lite, fikades något och pratades massor. Mest om garn. En väldigt trevlig lördagsysselsättning. Trots att det var i kyrkan.



I'VE BEEN TO church today. I admit that it's not happen every week. I get nervous as soon as people starts to talk about God and Jesus. (It may be a result of an ensorious religious revival of the Christian Protestand church called "schartauanism" that got a lot of support at the Swedish west coast in late 1800's and early 1900's. This revival had a lot of focus on rules and sins and are still practiced in my area even thought it has been a lot better as the old preastes are getting retired. As an example me and all other pupils at school was told by the local priest to say godbye to my class mates before summer vacation as God may pick some of them up with the ship of death during the summer. That was in 3rd grade. I was nine.)

However, I didn't listen to any sermon today. It was a kind of a lecture about knitting blogs and two of the more known Swedish knitting bloggers attended, Miastick and Petra O. (Both Swedis links) It was my friend Maria who suggested it. A really good idea. I met some friends and there was coffee, knitting and lots of yarn talking. A good way to spend your Saturday on. Even if it was in church.

Thursday, November 11, 2010

I'm in



DET ÄR INGET jobb utan mer av en praktikplats. Men jag fick den. Utan att säga något speciellt alls. Jag tror nog att de redan hade bestämt sig, att de ville bara se hur jag såg ut. Jag börjar 1 december. Jag är absolut inte akterseglad!

Tack för alla hållna tummar!


IT'S NOT A job, it's  more like a practice. But I got it without saying anything special at all. I think they've already made up their minds, they just wanted to see what I looked like. I start December 1st. I'm definitely not left behind!

Thanks for all your crossed fingers!

Om att vara ute i god tid

FÖR EN GÅNGS skull är jag ute i god tid. En och en halv timme innan jag behöver ge mig iväg börjar jag putsa skorna, tråckla på mig strumpbyxorna och fixa håret. När det gått en timme och jag precis när jag ska dra sista draget med mascaran för att sätta pricken över i:et, ringer det. Tha eventuella Boss. Han vill skjuta på mötet en och en halv timme. Inget mig emot. Enda problemet är att mascaran hann torka till en enda stor klump när han ringde, så nu måste jag göra om make upen. Fast i och för sig, jag har tre timmar på mig. Det borde jag klara.


FORE ONE TIMES sake, I'm starting early. I start to polish my shoes, take the tights on and start to do my hair one and a halft hour before I need to leave my apartment for the interwiev. After an hour as I'm about to put on the last stroke on mascara, the phone rings. Tha hopefully-soon-to-be boss. He wants to reschedule the meeting one and a half hour. Which is okay for me. The only problem is that the mascara dried up in one big clump as I was talking to him. I have to redo the make up. But on the other hand, I've got three hours to fix it. I think I can make it.

Tuesday, November 9, 2010

VARNING: Kass LYS

VAD GÖR MAN när man har köpstopp och känner sig ledsen? Jo, man köper garn till sin hemlis. Så jag knallade iväg till den lokala (förhatliga) butiken (med världens bitchigaste ägare) för att inhandla två nystan M&K Eco Baby Ull. Bitchen tar inte kort under hundra kronor. Inga undantag. Jag lade ifrån mig nystanen och gick ut. (Butiken heter Hisingens hemslöjd. Lägg på minnet och undvik.)

Det är alltid något fel när man går in där. Om man är under pensionsålder betraktas man som en snattande ligist. Jag vet inte hur många gånger hon har snäst av mig och jag fattar inte varför jag envisas med att ge kärringen nya chanser. Nästa gång åker jag till Tummelisa. En riktig garnbutik med en snäll ägarinna som fattar vad service är. Och som tar kort under hundra kronor.


WHAT DO YOU do when you got a non shopping agreement and feel sad? Well, you shop for you secret pal insetead. So I walked to the (hateful) local yarn store (with the bitchiest owner ever) to buy two balls of ecological wool. The bitch doesn't accept card transactions below 10 euros. No exceptions. I put the yarn back and left.

There's always something wrong when you enter that shop. If you're below age of pension, she will look at you as if you were a pinching hooligan. I don't know how many times she has snap me off and I don't understand why I keep giving the her new chances. Next time I will go to Tummelisa. A real yarn shop with a kind and service minded owner. A shop that accept card transactions below 10 euro.

Monday, November 8, 2010

Real men knit



BROSAN OCH JAG var ute och tränade idag. Brorsan som i den äldste. Han som ännu inte bett mig sticka honom en tröja. Men stickat vill han ha i alla fall.

- Du, syrran, har du lite garn eller? Jag hade tänkt sticka en mössa.

När han går hem har han två nystan M&K Eco Ull, en rundsticka, ett engelskt mönster och en översättning av de engelska sticktermerna. Dessutom har jag hunnit lära honom att göra aviga maskor. Ungen fattar äckligt fort.

Det är tretton år sedan brorsan stickade senast. Det var en halsduk och jag fick den i julklapp. Jag gillade den starkt. Han hade stickat den i svart och grönt. Problemet var att och alla trodde att jag var GAIS-are (ett hyfsat kasst fotbollslag från Göteborg för den som inte hänger med i fotbollsvärlden) och för att inte bli utmobbad på skolan använde jag den bara på jobbet efter det.


Bilden nedan är från min 21-årsdag ombord på en av "mina" båtar. Brorsans halsduk runt halsen och min födelsedagspresent från maskinarna i knät. (Det är en bulttavla, som en inofficiell motsvarighet till den traditionella knoptavlan.) Snubben brevid var fartygets förstemaskinist. Minns den födelsedagen rätt bra. Mjölken hade varit slut i nästan en vecka och jag hade tvingats dricka mitt kaffe svart. (Hemska tanke!) På min födelsedag ställde kocken fram en gräddsnipa med mjölk till mig vid fikat. Som födelsedagspresent. Stor lycka. Det var en fin födelsedag.




MY BROTHER AND I was out running today. My brother as in the oldes one. The one that have not yet asked me to knit a sweater. But he want knitwear anyway.

- Sis, do you have some yarn left over? I was thinkning of making me a hat...

As he leaves, he got two balls of M&K Eco Wool (M&K is a Swedish label), a circular needle, an English pattern and a translation of the English knitting terms. And, I have taught him how to make purl stitches. The kid got it really fast.

It's thirteen years since he knitted last time. That time it was a scarf for me. He gave it to me as a Christmas present. I liked it a lot. It was made in black and green yarns. The problem was that those colors are the colors of a quite poor local fotball team that everyone loves to hate. So, I have to leave it at home just not to get bullied at school. Since then, I've only been using it on board.

The picture above is from my 21st birthday on board one of "my" ships. My brothers scarf round my neck and my birthday present made by the engine personnel in my knee. (It's a bolt-and-nut board as an unofficial opposite of the traditional knot board.) The man next to me was the ships 1st engineer. I remember that birthday quite clearly. We had run out of milk almost a week earlier and I had to drink my coffee black. (That's bad.) On the 10 o'clock break on my birthday, the chef put a can of milk next to the coffee maker. As a birthday present. And what a present! Coffee have never tasted that good before! It was a real nice birthday.

Spinneri

STICKANDET GÅR TRÖGT. Jag spinner istället. När man väl får in flytet är det svårt att sluta. Bara en färgsektion till. Bara resten av den här fibern. Bara... Jag har redan sett en del av den nya spinnrockens svagheter, men å andra sidan ger den mig möjlighet att spinna garner som jag inte fick till med den gamla. I slutänden jämnar det ut sig. I vilket fall som helst har jag kul. Just nu är det huvudsaken.

Friday, November 5, 2010

Akterseglat CV del 2



IDAG RINGDE MOTTAGAREN av det akterseglade CV:t. Hon tyckte att jag skulle träffa hennes chef i nästa vecka och vidarebefodrade Akter Seglads CV till bossen. Det går framåt.




I GOT A call from the reciver of the left behind-CV. She wanted me to meet her boss next Thursday and forwarded Left Behinds CV to the boss. It's at least going in the right direction.

Harald



HARALD. 63 gram och 78 meter. 99% Romney, 1% bambu/ull.

Fibrena var en del av Tour de Fleece-priset. Kardfloren har legat i en låda och varit heliga ända sedan i somras. Har liksom inte velat förstöra dem. Men så tog jag mod till mig och spann upp de två första floren. Jag är sjukt nöjd.

Romneyullen är ganska sträv och inte något jag skulle vilja ha närmast kroppen, men jag gillar verkligen garnet. Hade jag haft mer med ull hade jag lätt spunnit mig garn till en hel tröja. Feistywoman som skickade mig ullen, har lagt i små duttar med ull och silke i floren, vilket gör att garnet blir melerat med tweed-nuppar. I like it!


HARALD. 36 grams and 78 metres. 99% Romney wool and 1% bamboo/woo.

The fibres is a part of the Tour de Fleece-prize I won earlier this summer. The batts have been laying sacred in a box since then, too luxurous to spin. But I felt brave yesterday and started to spin the fist two batts. I'm really satisfied with the result.

The Romney wool is coarse and I wouln't use it for skin-to-skin clothes, but I really like the way the yarn turns out. If I have had more fibres, I would love to spin yarn for a whole sweater in it. Feistywoman who send me the batts, have spread out bits of silk and wool in the batts wich make the yarn slightlu marbeled with a tweed look. I like it!

Thursday, November 4, 2010

Att göra intryck på en arbetsgivare



JAG HAR SÖKT jobb. För lite mer seriösa mejl använder jag en e-postadress bestående av mitt namn. Jag trodde det var den jag loggade in på när jag skickade mitt CV häromdagen. När jag får svar idag visar det sig att jag skickat det från en av de mindre seriösa adresserna. (Jag har några stycken...) Till tilltänkta arbetsgivaren har sådeles fått ett mejl från Akter Seglad.

Akterseglad blir en sjöman när han gått iland och sedan inte hinner tillbaka till avgången. Det är ett av det mest pinsamma du kan bli utsatt för som sjöman. Och kanske det sista också, eftersom du troligen blir svartlistad efter en sån grej. Behöver jag säga att den tilltänkta arbetsgivaren är i sjöfartsbranschen?

Men det handlar om att göra intryck, inte sant?


I HAVE APPLIED for a job. For more serious mail conversations, I use a e-mail adress consisting of my name. I thought it was the one I used as I send my CV yesterday. Today when I got a reply, it turns out I had been using one of the less serious mails. (Right here, the translation work starts to get a bit complicated as I'm about to use terms used outsea that I have no clue what to call in English.) My proposed employer got a mail from Left Behind.

There's a Swedish word for a seaman being left behind as the ship departure. That's the word I was using as a sender. In Swedish it's AkterSeglad (SternSaild - left behind). This by being left behind is one of  the most emabassing things a sailor can do. Do I have to say that the proposed employer are working in the shipping business?

It's all about making impression, isn't it?

Wednesday, November 3, 2010

Bye bye lace knitting




JAG ÄR ENVIS. Ibland är jag jävligt envis. Som när det kommer till spetsstickning. Jag stickar, gör fel, repar upp, stickar om, gör fel, repar upp...

I somras lärde SticksIDAn och VisaLisa mig att man kan fixa fel flera varv ner. Det har varit en flitigt utnyttjad kunskap. Men det hjälper inte. Jag ger upp nu.

Spetsstickning är inte min grej även om jag önskar att det var det. Och jag sörjer. Jag har försökt. En del av er vet exakt hur mycket jag försökt. Jag har varit envis som en åsna. (Och lika dum också.) Men det går inte. Jag får inte till mönstren. Jag ser inte symmetrin som andra ser. Jag ser inte att jag gör fel - förrän jag kommit tre varv upp. Så nu ger jag upp.



I'M STUBBORN. Sometimes even damn stubborn. As for lace knitting. I knit, make a mistake, frog, knit, make a mistake, frog...

During knitting camp SticksIDAn and VisaLisa (both Swedish links) taught me how to correct a mistake even if it was several rows down. I have used that knowledge a lot, but it still doesn't help. And I have been given up.

Lace knitting is not my thing, even if I wants  it to be. And I moan. I have tried. Some of you out there may know exactly how hard I've tried. I've been stubborn as a mule. (And as dumb as one.) But it don't work. I can't read the patterns. I can't see the symmetry. I don't see the mistakes I make - until I'm on the third row above. That's why I give it up.

Monday, November 1, 2010

Kasper


KASPER. Tretrådigt sockgarn. 107 gram. 327 meter. 100 procent merino.

KASPER. 3-ply sock yarn. 107 grams. 327 metres. 100 percent merino wool.