Thursday, June 30, 2011

Tack för hjälpen!

IBLAND UNDRAR JAG om jag inte är lite dum. Att sånt som är självklart för vissa människor är helt obegripligt för mig. Som det där mönstret jag skrev om i går. VisaLisa och jag har pratat om det där ett par gånger. Att vi alla har olika sätt att lära oss saker på, och att vissa av oss måste få sakerna förklarade på vårt eget sätt för att förstå. Jag är en praktiskt människa. Jag måste göra saker för att förstå. Alternativt ha väl utskrivna steg-för-steg-förklaringar för att få ihop det. Kim Hargraves-beskrivningar går fetbort.

Någon som däremot verkar förstå de där beskrivningarna är memmels morot. Och inte nog med det, hon förklarade det på ett sätt så att till och med jag föstod. Det är belöning på det! Memmel, om du mejlar över dina adressuppgifter till theknittingseaman@live.se ska jag se till att skicka över ett litet paket till dig.

Till alla er andra som i alla fall gav det ett försök:
Tack!

Wednesday, June 29, 2011

HJÄLP: Jag fattar inte ett skit av mönstret

Bild lånad av Tutsy på Ravelry.

FÖR ETT TAG sedan bestämde jag mig för att sticka en Embrace Cardigan till en kompis som behöver lite uppmuntran. Jag beställde fingarnet Rowan PureLife Cotton DK (det dyraste material jag någonsin köpt, trots att det var på realisation) och inhandlade mönsterbok (eftersom mönstret inte går att köpa löst.) Det blir en helvetes dyr kofta, men hon är värd det, garnet är superfint att sticka med och...

Och... Men det jävla mönstret håller på att ge mig krupp. Vi var fem pers som satt och tråcklade med det i söndags på Torpet. Idag tog det stopp igen.

Finns det någon Einsteinhjärna där ute som kan tyda det rödmarkerade  åt mig?

Dec 1 st at front slope edge of next 5 rows, then on foll 2 alt rows, then on foll 4th row and at the same time dec 1 st at front slope edge of 7th and 0 foll 8th rows. 
För övrigt har jag god lust att sparka designern Kim Hargreaves i rumpan för att hon skriver mönster som en kratta.

A COUPLE OF weeks ago, I decided to knit an Embrace Cardigan for a friend who needs a cheer up. I ordered enough of Rowan PureLife Cotton DK (the most expensive knitting kit I ever bought even thought it was on sale) and bought the pattern book (as the pattern wasn't avalible as a single pattern). It's going to be a damn expensive cardigan, but she's totally worth it and the yarn is really nice to knit with and... 
And... But the (sorry, I can't stop it) fucking pattern is driving me crazy. The other day we were five knitters fighting to read it. Today it was only me, and of course I got stucked again.
Is there someone with an Einstein brain out there willing to help me to explain the text marked with red?
Dec 1 st at front slope edge of next 5 rows, then on foll 2 alt rows, then on foll 4th row and at the same time dec 1 st at front slope edge of 7th and 0 foll 8th rows
Besides, I want to kick the butt of designer Kim Hargreaves for writing patterns impossible to read.

Tuesday, June 28, 2011

När tiden går och stickningen står still

TIDEN RULLAR PÅ och jag sitter på Ravelry och tittar på den här.



Det är hur många av mina tolv planerade stickningar jag hunnit med i år. Jag hade stora planer i början av året. Sedan kom jag av mig. Helt. Spann mer än vad jag stickade. Stickade andra saker än vad jag planerat. Fast mest stickade jag inte alls. Och nu börjar jag få lite panik över att jag inte har knåpat ihop. Stashen har inte minskat nämnvärt, vilket faktiskt var meningen tolvplaggsmålet.

Fast det är ju inget tvång, det där med att skapa. Snarare tvärt om. Ju friare desto roligare. Så jag har bestämt mig för att ta det hela med ro. Fortsätta spinna för att det är kul, sticka några varv här och där när jag känner för det och kanske kryssa i en ruta eller två till i det där diagramet för att jag tycker det är kul.

Den första ikryssade rutan är förresten en Shalom jag stickade i vintras men inte fått bloggad än. Resten av projekten to be hittar du här.

Sunday, June 26, 2011

En dag på Torpet

Bild: Visa Lisa

JAG VAR PÅ Torpet och hälsade på Lisa idag. Och Ulrika och Therese som kommit ner till tätbebyggda områden över midsommar. Och så Ida och Paulina. En god del av gänget från sticklägret förra sommaren.

Det blev obligatoriskt kramande med mördarhunden Rolff (amstaffen som är rädd för spindlar) och vårdslös kärlekskel med Evert (det förr så vilda monstret som vuxit upp en tämligen lugn och stilfull herre - fast med vissa masochistiska drag), stickande, massa klurande om hur det här mönstret faktiskt är konstruerat (vi kom fram till att mönsterskaparen skrivit fel) och lite spinnande. Och en spinnrocksdeal. Jag tror faktiskt att rocken kommer göra mer nytta hos sin nya ägare än hos mig, här har den mest stått och dammat det sista.

Fast helt planerat var inte försäljningen och i ren chock över att ha "blivit av" med rocken, gick jag hem och spann en härva garn på sländan. Den är nästan lika bra som min Louet. Jag döpte garnet till Puck det var så fult, (Puck betyder ful) men det får jag visa en annan dag.

Rocklös

Bild: Visa Lisa
UTAN ATT JAG riktigt visste hur det gått till, hade jag sålt min spinnrock. Bara så där, helt oplanerat. Så nu är jag spinnrockslös. För Majacraften jag köpte, åkte tillbaka. Skit. Och om en vecka börjar Tour de Fleece. Utan att jag har någon spinnrock. Hur fasen tänkte jag där?

(Ja, det är den nya ägaren som syns i bakgrunden och nej, jag ångrar mig inte.)

WHITHOUT EVEN KNOWING how it happend, I've sold my spinning wheel. Just like that. That leaves me wheel less, because the Majacraft I bought, was returned. Crap. And in a week, Tour de Fleece will begin. And I don't have any wheel. What was I really thinking?
(Yes, it's the new owner you can see in the back and no, I don't regret it.)

Saturday, June 25, 2011

Tokrosa till en främmande vän


SENASTE SPINNPROJEKET har börjat ta form. Jag har en bunte  tokrosa rolags (kardade rullar) som snart ska förvandlas till garn. Det ska bli en present till en väldigt snäll tjej. Jag aldrig har träffat henne, men hon visade mycket stor snällhet mot mig (för ett ganska bra tag sedan måste erkännas) och det har jag faktiskt inte glömt. Jag har hört att hon gillar rosa, så rosa it is.

MY LATEST SPINNING project is on the go. These rolags (carded rolls) are going to be a crazy pink yarn, a present for a very kind girl. I've never met her, but she was really nice to me some time ago and that I haven't forgot. I've heard she likes pink, so pink it is. 

Thursday, June 23, 2011

Europa



Det här är Europa, en präktig finullstacka boendes på den Västgötska slätten. Som du kanske ser är hon fläckig. Det är därifrån hon har fått sitt namn. Hon har nämligen Europas karta på häcken.
This is Europa, a nice steady ewe from the fields of Sweden. As you can see, she's spotted and that's where she got her name from too. She got the map of Europe (Europa in Swedish) on her back.  

I våras grävde jag fram hennes ull ur ett stort berg av fällar som fårklipparen lämnat efter sig. Det finns bara två får i Lindas flock som har så speciell ull att jag kan säga vem de kommer ifrån utan att ullen fortfarande sitter fast på fåret. Och Europa är som sagt fläckig.

This spring I was digging her wool up from a wolly mountain that the shearer had left behind. There's only two sheeps in Lindas herd whos wool I can recognize without seeing it on the actual sheep. Europa is one - because of the spots.
 



Hennes ull är mycket mjuk och finfibrig och lämpar sig för hudnära plagg. Det var en ren glädje att jobba med ullen, ända från sortering via kardning, spinning fram till tvinnandet. Lite förvånad är jag, för tidigare har jag inte trott att Europas ull var så bra som den var. Visst skulle den som är känslig säga att garnet sticks lite, men jag tror faktiskt att det garnet kommer mjukna och stickas ännu mindre när plagget är stickat och har börjat användas.

Her wool is very soft and fine, highly sutible for next to skin garments. It was a pure joy to work with this wool, all the way from grading to plying. I was a bit surprised as I didn't think that her wool was as good as it was. Of course it's a tiny bit itchy, but I think that the yarn will soften as soon as it's knitted, washed once more and started to be worn. 


Trots att Europas vita och svarta ull är kardade tillsammans, är garnet inte jämngrått. Man ser skiftningarna mellan ljusgrått och mörkgrått. Jag hade säkert kunnat undvika det genom att karda ullen i fler omgångar, men jag tycker att det är lite charmigt. Det är ett Europagarn och Europa är fläckig. Då gör det inget om det återspeglas i garnet.

Even thought Europas white and black wool was carded together, the yarn isn't evenly grey. You can see the variation of light and dark grey. I guess that's something easy to avoid by carding the wool a few times more, but honestly I think it's a bit charming. It's Europa yarn and Europa is spotted. I just think the reflection of that in the yarn is nice.
 


 EUROPA. 100 % finull  / 80 meter / 63 gram. 
EUROPA. 100 % fine wool  / 80 meters / 63 grams






Saturday, June 18, 2011

Helvetes jävla skit


DET HÄNDER ATT jag får paket. Oftast har jag lagt ut ett gäng hundralappar för att få dem. Fast paketet som damp ner på hallmattan häromdagen hade jag  inte ens betalt portot för. Faktum är att jag inte hade den blekaste om att det skulle komma över huvud taget. Jag blev  lite fundersam. I och för sig såg jag vem avsändaren var, men jag hade ju inte beställt något av henne heller...

Öppnar det, och ut trillar en grytlapp. Men inte vilken grytlapp som helst... Jag kan inte hjälpa att jag blir lika jäkla rörd varje gång det händer, att någon ger mig något handgjort till mig utan egentlig anledning. För jag känner egentligen inte Hedvig och både hon och jag vet att hon inte på något sätt var skyldig mig något. Ändå har hon satt sig ner och broderat, lagt sin fria tid, på världens grymmaste specialgrytlapp till mig.

Hedvig, det finns inget TACK som är tillräckligt stort! You're the Greatest! Härmed är du officiellt inbjuden på middag hos mig (med eller utan bihang) när helst du passerar Göteborg. Jag ska försöka låta bli att bränna maten.

Historien bakom grytlappen hittar du i texten och kommentarerna till det här och det här inlägget i Hedvigs blogg.


SOMETIMES THERE'S PACKAGES landing on my hallway carpet. Often it's something I've paid a lot to recieve. But the package that landed there the other day was not one of those. I hadn't even paid the stamps for that one. In fact, I didn't know it was coming at all. As always when such things happens, I got a little bit pensive. I did see who the sender was, but I haven't order anything from her either.
As I open it, a pot-holder falls out. And not any pot-holder but the pot-holder. Translated it says something like DAMN FUCKING SHIT. I was truly moved. Six months ago I replied to a post in Hedvigs blog (unfortunate only in Swedish) where she flashed her great pot-holders with texts as Shitty life and Damn. I replied that I would want one with the text above - as a "proof" of my cooking skills. Hedvig remembered that.
She didn't owe me anything, still she sat down and embroider that pot holder for me. I think it's such a beautiful thing, to give your time and then give it away.
There's no THANK YOU big enough, but I hereby invite Hedvig and her family to join me for a home cooked dinner at me, anytime she passes. I will try not to burn it.  

Friday, June 17, 2011

Det där med awarder

Bild från Wee Cute Treasures
 
JAG HAR FÅTT en och samma award från flera olika personer. (Tack så mycket tjejer!) Grejen med awarder är att det lätt finns folk som blir helt utan, även om samma award traskar runt i bloggarna i månader. Jag tycker det känns lite fel och har därför bestämt mig för att inte delta i utmärkelsegivandet. Bloggen är härmed awardfri. Ni som varit snälla nog att ge mig en award får gärna ge vidare den till någon annan. Jag hoppas att ni inte tar illa upp för att jag väljer att avstå.
 I'VE GOT ONE and the same award from several different persons. (Thanks a lot girls!) The thing with awards it that some people tend to be left without  awards even when they're walking around the blogs for months. I think that's wrong and that's why I decided not to take part of the award giving. Hereby, this blog is an awardfree blog. Those who have been kind enough to send me the award, feel free to give it to someone else. I hope you don't get harmed feelings as I step aside.

Thursday, June 16, 2011

Lillan börjar bli stor

Foto: Linda

DET DÄR MED att få får i present verkar inte tillhöra vanligheterna. Numera är jag känd som "tjejen som fick ett får i julklapp". Förvånadsvärt många tror att det är ett skämt. Förstår inte varför!

Lilla bäet växer. Idag fick jag bilduppdatering från Falköping. Hon är döpt till Annus (dock utan vattenstänk och heliga andar), mest för att jag har en barnsligt snuskig humor. Det var Annuska som indirekt föreslog namnet. Hon menade väl att jag skulle döpa det efter henne, men eftersom just det namnet inte låg högst på min lista över fårnamn, var jag tveksam. Ända tills jag såg att någon kallade Annuska för "Annus" på hennes Facebooksida. Sedan var saken klar, Annus it is. Och så här ser hon ut nu.

IT SEEMS LIKE it's not too common to recieve a lamb as a gift. Nowdays I'm known as "the girl that got a lamb for chistmas present". Surprisingly (or not) most people seems to think it's a joke. 
But my kiddo is growing. I got a report from the Farm today. She is named Annus, mostly because I got this silly love for dirty humor. It was Annuska who suggested that I would name the sheep Annuska. I have to admit that that name wasn't on the top of my list, but as I saw someone call Annuska "Annus" on her Facebook page, I changed my mind. Annus it is. 

Sunday, June 12, 2011

Kära Saida!

(Jag läste Saidas spalt i Hemmets Journal slaviskt när jag var liten.)

Jag har tappat bort mitt stickfodral. Tippar, markörer, nålar, allt finns där. Fodralet är i genomskinlig plast, har en vit dragkedja och rosa tryck på ena sidan. Utan fodralet stannar mitt liv. Snälla hjälp mig!

Med vänliga hälsningar
Stickande sjöman


Mottaget via telepati en minut senare: 
Kära sjöman, 
Ditt stickfodral ligger i en korg. Det ligger någonting ovanpå fodralet så det kan inte ses utan att du lyfter på detta. Jag får en känsla av något hårt och blått.
Saida

Uppdatering tre minuter senare: 

Tack så hemskt mycket för hjälpen, Saida!
Du hade rätt, fodralet låg i en korg. Under mitt blå syskrin. Jag har letat i den korgen många gånger tidigare. Konstigt. Nu kan jag äntligen åka på WWKiP i Botansika!

Massor av tack
Den glada stickande sjömannen



Dear Saida! 
(An old late lady that used to help people to find what they've lost. Widley known in Sweden.)
I've lots my knitting case. My tip needles, stitch markers, sweing needles, all is in that case. It's made out of transparent plastic, got a white zipper and pink prints on one side. My life stops without that case. Please help me! 
Best regards A Knitting Seaman 

 Answer recieved throught telepathy one minute later:  

Dear seaman, 
Your knitting case is placed in a basked. There's something laying on top of it and you can't see the case without moving this thing. I get a feeling of something that's blue and hard. 
 Saida

Update three minutes later: 
Thank you so very much, Saida!
You're right, the case was laying in a basked. Beneth my blue sewing case. I've been looking in that basked many times before. Strange. Finally I can attend the WWKiP!
Lots of thanks
The happy knitting seaman



Friday, June 10, 2011

Silence

Bloggtystnad. Jag jobbar.

Normala människor kanske klarar av att blogga när de kommer hem efter en arbetsdag, men jag är för trött. Kanske för att jag inte kommit in i rutinen än. På vardagar börjar jag halv sex (på morgonen) och slutar vid fyra. Det tar en timme att pendla vardera hållet.

I morgon börjar jag halv fem. (Och slutar fyra.) Då har jag att välja på mellan sista nattvagnen (och komma en timma för tidigt) eller första morgonvagnen (och komma en och en halv timma för sent). Jag har valt att tigga sambon om att låna hans bil så kan jag komma i tid istället. Han är rätt snäll. Den här veckan har han kört mig två dagar - bara för att han har dåligt samvete för att hans moped inte blivit lagad i tid för att jag skulle kunna börja använda den när jag fick jobbet. (Den har "bara" varit på reparation i ett år. Han känner mekanikern och det brukar vara ett dåligt tecken...)

Fast ärligt... Det är skönare att bli skjutsad i en varm bil klockan fem på morgonen än att sätta sig på en moped i kylan klockan fem i fem.

Tuesday, June 7, 2011

Plain socks




BRODERN STÄLLDE UPP som fotmodell. Har stickat ett par släta sockar av ett garn som legat hemma i gömmorna alldeles för länge. Mönstringen blev värre än vad jag hade trott. Jag är inte alls förtjust i sådana här garner, men vad fasen. Sockarna blev bra, de sitter fint och jag funderar på att färga dem för att liva upp den lite. Och nu vet jag dessutom att brorsan fungerar i dem också. Om han får någon centimeter till att röra sig med. Det kan vara bra att veta för framtiden.

Garn: 59 gram Löve Baby- og hosegarn / Stickor: 2,5 mm / Mönster: Basmönstret från Falling In Love, d.v.s. toe up med short row toe och short row heel

MY OLDEST BROTHER took part of my sock knitting as a model. I've knitted myself a pair of plain socks in a yarn that's been laying around for to long. The color pattern was even worse than I thought, I'm not into this kind of stripind and dotting at all. But the socks fits good and I'm thinking of dyeing them in a more happy color later on. And by my brother taking part of the modelling, I also know that this size fits him pretty good. If he gets another centimeter or two. It may be useful in the future.


Garn: 59 grams of Love Baby- og hosegarn / Needles: 2,5 mm / Pattern: The base pattern from the Falling In Love, sock. Which means a toe up sock with a short row toe and a short row heel

Sunday, June 5, 2011

Ullsortering


ULLSORTERING ÄR EN konst. Som att måla. Om vi ska överstätta min skicklighetsnivå i ullsortering till måleri, kan man säga att jag kluddar på en treårings nivå. Det är svårt att veta vilken ull som är bra och vilken som är dålig. Eller rättare sagt, vilken av ullen som är bra fastän den ser dålig ut. Det hela slutar med en jäkla röra.

Häromdagen var Annuska (bilderna) med och styrde upp det. Vi sorterade några av hennes värmlandsfällar och två sopsäckar med en hejcon-bejcon-korsning som jag fått av en bekant. Det var jäkligt kul. Roligast var att Annuska ville slänga allt medan jag ville spara det mesta. (Förutom det som var allra mest bajsigt och ihoptovat.) Det resulterade i att jag plockade ut ett par riktigt smutsiga fällar bara för att bevisa att de går att få rena. (Jag hoppas jag får rätt, annars kommer Annuska tracka mig för det i all framtid...)

Thursday, June 2, 2011

Besök


FRASSE SURAR. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske för att det plötsligt flyttat in en ny person i hans vardagsrum och lagt beslag på hans utrymme. Typ så här: 
FRASSE IS DISGRUNTLED. I don't really know why. Maybe because a stranger suddenly moved in to his living room and taken his space. Like this:
 
Hur som helst är jag väldigt glad. Annuska is in the house! Yey!
However, I'm really happy! Annuska is in the house! Yey!

Wednesday, June 1, 2011

Balkongkardning



EDDY KARDAR ULL på balkongen medan jag försöker koncentrera mig på styrningen av snabeldraken. Det går sådär. Ull är mycket roligare än damm.