Tuesday, August 30, 2011

Livet efter stressen

NÄR JAG GICK på den där arbetsintervjun för sommarjobbet, lade jag korten på bordet. Kanske hade jag varit lite mer tveksam om det inte varit för att jag kände personalaren. Eller kanske inte. Kanske är det så enkelt att jag inte vill ha en arbetsgivare som inte vill ha mig.

Så jag sa som det var. Att jag hade gått in i väggen två år tidigare. Att jag haft en stressrelaterad depression. Att det där med kontorsjobb inte var min grej. "Okej" sa personalaren. "Ring bara om det blir för mycket." Sedan fick jag kläder och kassa och började jobba.

Sedan i mars har jag ringt till kontoret två gånger för att säga att det blivit för många timmar. "Inga problem, vi fixar det." Och så har de gjort det.

För några veckor sedan blev jag uppmanad av dem att söka en tjänst. Den tjänst jag allra helst ville ha, utan att de visste om det. Sökte. Fick jobbet. I lördags jobbade jag mitt sista pass som vikarie, i morgon mitt första som fast anställd.

Det har tagit mig tid att bli frisk. Lång tid. Men det går att få rätsida på saker. Det går att komma tillbaka. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag hamnade på ett kontor idag. På ett kontor har man mejl som drösar in, telefoner som ringer, kollegor som pratar, papper som måste läsas... Kontorsmiljöer triggar mig fortfarande. Båtar är däremot vardag, sånt jag kan, miljöer där jag vet hur saker fungerar. Ställen där stressen inte knockar mig.

Jag kan fortfarande bli stressad och jag blir det titt som tätt. Så kommer det alltid vara. Skillnaden mot tidigare är att jag tar det lungt när det händer. Jag varvar ner, andas djupt och ger mig själv lite mer egotid än vad jag först planerat. Oftast fungerar det finfint. Jag känner mina gränser.

Varför berättar jag det här? Tja. Egentligen vill jag nog bara säga att det finns en väg ut för dig som kanske befinner dig där jag var för två och ett halvt år sedan. Man kan bli frisk och det faktiskt finns arbetsgivare som ser till dina styrkor och anställer dig trots att du har en mindre lockande historia. Kanske för att de inser att just den historien är en styrka. Jag är sjukt stolt över att få jobba i ett sådant företag.

Friday, August 26, 2011

Fly with me


BUTTERFLY HAT VAR förrförra årets favoritmössa. Enda missen var att sticka den i DROPS Merino Extra Fine. Inte för att garnet inte var trevligt att sticka i, utan för att det var superwashbehandlat och för att mössan växte tre storlekar när jag tvättade den. Efter det såg den rent jävlig ut och mötte froggningsdöden. (Garnet färgades senare blått och väntar på att bli välgörenhetsmössa till okänd bebis.)

Den här hade jag tänkt skulle bli årets mössa, men när jag stickat klart och fäst alla trådar, insåg jag att den nog var lite i minsta laget. Så jag gav bort den till Charly (på bilden). Hoppas hon kommer gilla den lika mycket som jag gillade min förra. Funderar på att sticka en ny, lite större, till mig själv. Jag gillar mönstret som inte alls är så komplicerat som det ser ut att vara.

Mönster: Butterfly hat
Garn: Debbie Bliss Rialto DK (vinst från Grodans adventsutlottning)
Stickor: 4 mm
Garnåtgång: 55 gram

Thursday, August 25, 2011

Tvättdag


FÖRDELEN MED ATT jobba skift är att man får lediga dagar lite då och då. Ganska ofta, faktiskt. Så medan jag officiellt tvättar (jag trycker på knappen, maskinen arbetar) slappnar jag av med en ljudbok och lite sockstickning. Fick (bland väldigt mycket annat) två nystan Järbo Mini-Raggi i värdlens grymmaste goodie bag på Grötö (Stickfest i Väst i mars) och tänkte att det vore synd om de ligger och blir allt för gamla. Gillar randningen starkt. Det måste ha hänt något med Järbos Mini-Raggi, för sist jag testade att sticka i det (på den tiden det var uppdelat i 50-gramsnystan) var det riktigt hemskt. Nu är det helt okej. Kanske har de bytt spinneri... Eller nåt.

Monday, August 22, 2011

Shalom!


LÅT MIG PRESENTERA Shalom! Den har legat färdig i min garderob ända sedan februari utan att bli fotograferas. Men så kom en vän förbi i går och ställde upp som modell. Hon är fyra storlekar mindre än mig och ser mest ut att vara på tältsemester, men på mig passar den. Jag stickade koftan i ett garn som var lite grövre än det rekommenderade. Kanske är det därför jag (som drar 42-44) passar i den trots att mönstret är konstruerat för S-M. Tror den kommer bli schysst senare i höst när det börjar bli kallt och är helt okej att gå runt i långärmad polo.

Friday, August 19, 2011

As time goes by


SOMMAREN ÄR SNART slut. Mornarna blir allt kyligare och nätterna är plötsligt beckmörka. Jag märker att jag succesivt får ändra rutinerna ombord på båtarna för att hänga med det tilltagande mörkret på kvällspassen. Inget som är jobbigt, men saker jag hittills inte behövt tänka på. Som att täcka för fönstren på förkant för att ljuset från salongen inte ska leta sig upp och störa skepparens mörkerseende där han sitter på bryggan.

Mitt tre månader långa sommarvikariat tar slut om en vecka. Vad som händer efter det på jobbfronten vet jag inte riktigt, men jag vet att det ordnar sig. På något sätt. Jag tänker inte ha panik över saker jag inte kan styra själv. Så jag tar ett djupt andetag, drar in frisk luft i mina lungor och njuter av det man kan njuta av. Som stilla höstmorgnar vid Brännö Rödsten. Det här är en av tusen jobbvyer. Jag har ett jäkligt bra jobb.

Wednesday, August 17, 2011

I'm dying for spinning

HELGENS SPINN- OCH färgningskurs var helt grym! Färgning är inte min grej, men plaskade på med färgerna i sann sjömansanda (och duttade lite så att Dineke skulle bli glad också) och när allt kom omkring var det ganska kul. Och spinningen... Fantasigarn. (Kan också kallas art yarn.) Herrejisus vad kul det var. Och jag som varit helt insnöad på sockgarn fram tills nu. Vad har jag tänkt på? Plötsligt har en helt ny värld öppnat sig! Lär knappast bli sista gången jag kardar galet med världens tokblandning av fiber. Jag anar en ny passion.  





Tuesday, August 9, 2011

Ändrade planer

DET HAR BÖRJAT poppa upp bilder från årets stickläger i Fattigskogen. Jag försökte verkligen få ledigt för att hänga med upp. Frågade personalchefen om hon kunde göra något, frågade kollegor om de ville byta pass. Nope. Fan, liksom.

Men så visade det sig att jag hade fått fel schema. Att kontoret klantat till det och att jag helt plötsligt var ledig i halva lägertiden. Så jag bestämmer mig för att åka i alla fall. Så där i hemlighet. Säger inget till någon förutom Ulrika som håller i det hela, tutar upp 35 mil till Dalarna på fredag morgon efter en lång jobbnatt och alldeles för få timmars sömn. Kliver in i storstugan i Tiomilaskogen efter sex timmars körning och möter 100 procent kärlek.

Jag lider fortfarande av sömnbrist, trots att det gått två dagar sedan jag kom hem. Men det är värt det. Alla skratt, alla underbara människor och den glädje jag faktiskt känner över att ha träffat så många härliga människor - igen.

Min kamera vilade alldeles för mycket under vistelsen där uppe, men jag har snott några bilder från Lisa.

Två av lägrets coolaste stickerskor - Döskalle-Ingrid och  Ida.

Sock-Sandy kandiderar för att bli Spinn-Sandy 

Design-VisaLisa

Camilla Crazy

Liisa Loco

Thursday, August 4, 2011

Vill du hänga med på spinn- och färgningskurs?





NÄSTA HELG ÄR det färgnings- och spinnkurs. Holländksa Dineke från DeSpinners kommer till Sverige och passar på att hålla kurs. Det finns fortfarande platser kvar om du är intresserad av att hänga på.
Vad gör vi: Lär oss färga växtfibrer och spinna fantasigarn.
När: 13-14 augusti. Vill du övernatta ordnar vi det.
Var: Utanför Sjuntorp. Hämtning från buss i Lilla Edet eller tåg i Trollhättan går att ordna.
Pris: 120 Euro för båda dagarna, 60 Euro för en dag.
Vad ingår i priset: Färgningsmaterial samt kaffe och te.
Mat: Fixar vi till självkostnadspris.
Ta med: Spinnrock eller slända och 50 gram valfri ull.
Frågor och anmälan: Skicka ett mejl till theknittingseaman@live.se.  

Bilderna är från Dinekes förra färgkurs och kommer från MiA:s blogg.