Sunday, October 30, 2011

Shalom i repris



NÄR JAG VISADE upp min Shalom senast, var det ett gäng som tyckte att jag skulle stå modell själv och låta polarna sköta fotandet. Så det var vad jag gjorde i veckan och lät Eddy rodda kameran. Och faktum är att västen sitter lite (mycket) bättre på mig än på Charly. Jag fyller liksom ut den lite mer... Jag är inte helt nöjd med utseendet (den är inte smickrande för mig kroppsform - i alla fall inte från framsidan) men den värmer gôtt.

Friday, October 28, 2011

Stora flickor gör ju så

MIN LILLA FLICKA har blivit stor. Att bli stor flicka innebär att man börjar raka vissa delar av kroppen. Eller hela...


Ullen har självklart sparats. Fast med tanke på hur mycket bös hon verkar ha i ullen på den här bilden kommer det bli ett jäkla sjå att få den ren. Men det kanske det är värt? Det är ju faktiskt mitt alldeles egna får. Min alldeles egna ull. (Och är den inte bra åker hon till slakt nästa år. Fårkött är också trevligt.)

Thursday, October 27, 2011

Bilder från helgens event

Glad men trött sjöman på söndag eftermiddag.

Helgens projekt: seriöst hålig spetssjal. Skam
den som ger sig.

Färgglad stick-packning.

Gotländska Anita förgyllde min helg med sin
störtskönadialekt - och snack om fårklippnings-SM. 

Snabb och suddig bild på lotteribordet.

Arrangörerna Carin och Anna.
(Ja, dom är systrar, nej, dom är inte lika som bär och ja, man
kan se skillnad på dom. När dom har olika
kläder på sig.)

Medea goes tonårings-trut-mun. 

Min bil-rese-kompis Anna.

Tutt-My flashar garn, klyfta och taggar på en
och samma gång. 

Inspiration, för vem har sagt att ett bakstycke måste
vara "helt"?

Mer inspiration. Gaffelvirkade blommor.
De här sitter som mudd på ett par vantar.

Monday, October 24, 2011

Garn i bh:n och ha det bra


VET DU HUR man lättast avgör om ett garn är lämpligt att ha nära huden? Det visste inte My heller. Men hon blev väldigt ivrig att testa när jag berättade. Även om man inte behöver putta in nystanen som push-up-fyllning, så är det faktiskt ett bra sätt att avgöra om garnet är lämpligt att ha närmast huden. Om du kan ha garnet mot tutten i en halvtimme utan att det kliar är det okej att använda till en nära-huden-stickning.

My är en av de störtsköna bekantskaperna från helgens stickläger i Habo. (Yepp, jag har varit på läger igen. Och jag älskar att vara nörd!) Jag kände inte en kotte när jag åkte dit. Visst fanns det bekantingar där, folk man sett och pratat med någon gång sådär, men ingen jag kände på riktigt. Känner desto fler nu.

Inspirerande var det också. Har ett par bilder i kameran som måste visas. Gaffelvirkning har till exempel helt plötsligt blivit lockande. Och (jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men) en kofta i mormorsrutor. Många av stickningarna på lägret har faktiskt vidgat mina vyer en hel del. Det är fler än Volvo som behöver tänka utanför lådan.

Wednesday, October 19, 2011

Minitröja



NÄR MORMOR VAR ung (det är några år sedan nu) var mitt kök skolkorridor och sovrummet lektionssal. Det är en rätt lustigt att hon går och viftar lite med händerna längs med köksbänken och pratar skolminnen från just den platsen. Från mitt kök. Det som är hennes gamla skolkorridor. Jag bor i en gammal skola. Och i huset bredvid, det som för väldans massa år sedan var lärarbostad, bor mormor.

I och med flytten fick jag en nyckel till mormors hus. Jag har en väldans massa nycklar på min nyckelknippa. Och nästan alla ser likadana ut. Många av dem är sprillans nya. Som mormors.

Så hur ser man skillnad på dem?
Svar: Det gör man inte.

Så jag bestämde mig för att sticka en minitröja (mönsterlänk) till mormors nyckel. Av restgarner från födelsedagssockarna jag stickade till henne. (Bilder kommer så snart jag lyckats få tanten och sockorna på samma bild.) Med ens råder det inget tvivel om vilken nyckel som går till hennes hur och jag har en nyckel mindre att förvirras av. Att det dessutom var sjukt kul att sticka den är liksom bara en bonus.

Sunday, October 16, 2011

LIVET HAR VARIT galet sedan hemkomsten från USA och det är först nu det börjat lugna ner sig. Jag har flyttat några mil norrut, landat mitt ute bland åkrarna utanför hålan Sjuntorp i Västergötland. Från mitt fönster har jag utsikt över sjö, skog och åkrar. Det är dödligt vackert när man går upp en tidig morgon och dimman ligger över landskapet.

Jag jobbar kvar i Göteborg. Pendlar sju mil i bil nästan varje dag men har inga som helst problem att ta mig ur sängen klockan fyra för att hinna till passets början vid sex. Då har man nog ändå hittat rätt, både när det gäller jobb och bostad.

Jag har en hel hög med bilder att visa från resan. Som den där garnaffären i Toronto. Jag har förstått att det finns stora garnaffärer, men jag har aldrig förr varit i en garnbutik med två våningar. Och det finns historier att berätta. Som hur en stickad sjal kan ge en vänner på en lokal pub i en amerikansk småstadshåla. Eller hur en total främling sätter sig i en bil och tutar sex timmar norrut för att kunna lära ut draftingtekniker till en svensk spinnerska. (Ja, alltså, olika tekniker på hur man drar ut garnet när man spinner.) Och hur det egentligen kom sig att jag hamnade på en alpackagård i Michigan. Förutom det har jag lite inhandlat garn att flasha. Och några färdiga projekt. Och så var det ju det där med köpstoppet...