Wednesday, November 30, 2011

Klantigt

NÄR DU HAR en bil där bagageluckan låser sig automatiskt när man slår igen den, ska du helst inte stänga den utan att vara säker på att du har bilnyckeln utanför bilen. Inte om du vill komma köra hem eller komma åt det som ligger på insidan i alla fall. Jag lärde mig det idag.

Reservnyckel? Självklart! Den ligger i städskrubben på bonnvischan. Sju mil bort.

Sunday, November 27, 2011

Garnbytardag

VISALISA fyller år idag och istället för att sitta ensam på torpet, bjöd hon in till garnbytardag. Jag jobbade hårt för att komma hem med mindre garn än jag kom dit med, men jag tror att det sket sig i slutänden. Det brukar göra det.

Skillnaden från tidigare kan dock vara att jag inte bara plockar på mig garn för att jag kan, utan för att jag faktiskt ser att jag kan göra något av det. (En missbrukares logik för att legitimera sina svagheter.)

Garnbordet
Den förrädiske monsterkatten Evert
Kakbordet
Paulina, Monster-Evert och Mördarhunden Rolff.

Tack för en urtrevlig eftermiddag Lisa!

Wednesday, November 16, 2011

Bättre sent än aldrig-mössan


MER FJÄRILAR TILL folket! Butterfly Hat nummer tre är klar. Jag älskar det där mönstret. Jag planerar redan min fjärde. Eventuellt en femte. Inser att det kan vara dags att hitta ett nytt mönster att sticka efter, men... Men jag gillar ju det här...



Den här är hur som helst till min ömma moder. Den var väl tänkt som en julklapp, men så kom jag på att jag inte gett henne födelsedagspresenten hon skulle fått i oktober. Förra året alltså. Lovade henne en mössa redan då. Bättre sent än aldrig? Tills hon själv ställer upp på bild får ni hålla till godo med mig.


Mönster: Butterfly Hat av Sofiya Cremin.
Garn: DROPS Karisma
Stickor: 3,5 mm till resåret och 4,0 till resten.
Åtgång: 55 gram (Drygt ett nystan med andra ord.)

Saturday, November 12, 2011

En håla i Michigan

IBLAND HAMNAR MAN på platser av en slump. Efter vistelsen i Chicago hyrde vi en skitful Cheva och körde upp i Michigan. Dag två hamnade vi i en liten håla med knappa tvåtusen invånare i nordvästra delen av staten, mest för att vi hade hört talas om det lokala minibryggeriet Shorts. Och om hotellet, Stoneeaters Inn.

 
Vi hade åkt dit på vinst och förlust och väl framme fanns det egentligen inget rum för oss, men på något sätt ordnade de fram det ändå. Vi blev kvar i tre dagar. Hotellet är inte mer än tio år gammalt, men byggt i kolonialstil och inrett i chabby chic-stil. På baksidan rinner en liten å och runt om hotellet står stora, väldigt gamla träd som ägaren bestämde att han ville behålla när han byggde hotellet.


Ägaren var i en klass för sig. En bohemisk småstadspamp som försökte dölja vad han kallade sitt "enterprise". Han brukade tydligen inte skylta med att han ägde halva stan, men killen och jag genomskådade honom en dag när han rekommenderade en frukostrestaurang som låg många kilometer från hotellet, i hålans lilla industriområde. Vi trodde i och för sig att det var hans morbror eller liknande som ägde stället, varför annars skicka oss så långt bort, men han erkände när vi kom tillbaka och påpekade att kaffet var för svagt. (Det var det för övrigt överallt i USA.)


Bellaire var en ganska tydlig kontrast till enorma skyskrape-Chicago. Jag gillar helt klart den mindre staden bäst. Och jag rekommenderar det. Om du någonsin åker till Michigan state, se till att ta en sväng förbi Bellaire. Men kör inte för fort, då kan du komma att missa det.


Friday, November 11, 2011

Hyper socks


ETT AV MÅNGA projekt som blivit klara på sistonde (jag stickar helt klart mer än vad jag bloggar just nu) är Hyper-sockarna. Jag anar att jag tyckte att färgerna var lite väl starka när jag spann det för något år sedan, men de känns inte lika "hypriga" nu som då.
ONE OF MANY project finished lately is the Hyper socks. (I definitely knit more than I blog.) I guess the colours appeared brighter to me when I named the yarn a year ago, than they do now as they don't seem that "hyper" to me now...


Om jag inte minns helt fel är Hyper ett av mina första försök till att navajotvinna och troligen är det också en av anledningarna till att jag inte stickat något av dem förrän nu. När man navajotvinnar får man nämligen alltid (hur duktig du än är) små knutar i garnet. De här knutarna är mer eller mindre synliga och känns mer eller mindre, beroende på hur hårt du spinner. Jag spinner hårt och mina knutar syns och känns. Och vem vill ha sockar med knutar i? Alltså har garnet legat på hyllan.
If I'm not mistaken, Hyper was one of my first try to Navajo ply. That may also be the main reason for why the yarn hasn't been knitted any sooner. When you Navajo ply, you always get knots in your yarn, no matter how good spinner you are. Those knots may be bigger or smaller depending on how hard you spin your single. I spin hard and my knot is both visible and feelible. And who wants socks with knots in? Therefore the yarn has been laying still in my shelf.



Men när jag väl börjat sticka insåg jag, att även fast garnet är hårt spunnet och tvinnat och knutarna syns och känns när jag stickar in dem, känns de inte så mycket när de väl är en del av tyget. Det var en ny lärdom.
But, once started knitting, I realized that even if the yarn was hard spun and plied, the knots don't appear and can't be feel either. That was definetly a lesson learned.


Mönster: Egenkomponerat (men inte egenpåkommet) toe up-mönster med Judy's magic cast on, short row heel och EZ:s sewn cast off. // Pattern: Own set up toe up with Judy's magic cast on, a short row heel and EZ:s sewn cast off.
Garn: Mitt egna handspunna Hyper 100 procent BFL. Fibrena färgade av av EasyKnits. // Yarn: My own Hyper 100 percent BFL. Fibers dyed by EasyKnits.
Vikt och åtgång: Hela härvan på 185 meter a 104 gram. // Weight and consumption: The whole skein of 185 metres and 104 grams.