Thursday, September 27, 2012

När fingrar spricker



VI HADE BARA en timme kvar på passet, skepparen och jag. Hade precis lämnat en brygga. Var väl inte så uppmärksam. Stängde frontdörren. En sån där rejäl tung grej. Så, när jag skulle ta ett steg tillbaka, märkte jag att vänster pekfinger fast i dörren. Jag var tvungen att trycka ner handtaget och öppna dörren för att få loss det. Det stod ganska snart klart att huden hade spräckts i ett ganska fint sår tvärs över fingertoppen och nageln var illröd. Och att det gjorde djävulskt ont.

När nåt sånt där händer, vet man att det kommer ta längre tid att komma till läkaren än vad man vill. Man ringer inte efter ambulans för att man fastnat med fingret i dörren. Jag blev snabbt avlöst av en kollega som precis skulle till att gå på rast, men trots att saker och ting flöt på tog det en timme innan jag kom till akuten. Sedan tog det två timmar innan jag kom till läkare. Vilket också var en pärs. Läkare och sjuksköterskor borde gå en campingkurs innan de utexamineras. Så de vet hur en behållare med veke och lampolja fungerar.   De hettar upp gem med dem. Gem som de sedan använder för att bränna hål i nageln  för att på så sätt lätta på trycket i fingret. Jag tror att jag riskerade läkarens hörsel när det stod klart att jag är en av dem vars kropp inte fattar att bedövninvsmedel ska koppla bort känseln. De gav upp gem-eldandet, tejpade såret och skickade hem mig med remiss till röntgen.


Idag, efter fyra förvånadsvärt effektiva stimmar på NÄL och senare Uddevalla sjukhus, stod det klart att det inte bara var huden utan även benet i fingret som spruckit. Inget att bli hysterisk över, men jag blev sjukskriven i två veckor.

Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna sticka utan mitt garn-hållar-finger. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag lära mig att sticka med fötterna om det skulle behövas. Undrar just hur stickfastheten påverkas om man börjar hålla garnet runt pek elle ringfingret istället? Precis innan jag klämde mig, hade jag pratat med en engelsk passagerare som satt och stickade med ena stickan i armhålan medan hon kastade garnet sådär som engelsmän och amerikanare gör. I värsta fall får jag väl lära mig det...

Monday, September 24, 2012

Koftjäveln


EFTER TRE MÅNADER blev Offe till sist klar i början av februari i år. Offe är en koftjävel. Användbar, ja!  Faktum är att den hänger med nästan jämt. Passar till det mesta. Men (ursäkta språket) fan så tråkig att sticka. Jag tror det var det där med att köra fram och tillbaka hela tiden. Aviga har aldrig varit min grej. Men det var värt mödan. Absolut. Och jag vill ha en till. Jag ska bara samla lite mer ork. Köra några runt-runt-tröjor. Sen kanske en Offe till. En med smalare ärmar. Kanske utan ärmar. Lite mer väst-stuk. Lite senare...

Garn: Peer Gynt, Sandnes garn
Garnåtgång: Cirkus 4,5 nystan (225 gram och 403 meter) av vardera färgen

Saturday, September 22, 2012

Stinkget

FÖR FEM TIMMAR sedan kliade jag en mycket stilig jämtlandsbock bakom örat innan han kom med sina monsterhorn och buffade bort mig. Först efteråt sa ägaren att getajäveln är i brunst. Jag stinker fortfarande.

Det får bli dagens lärdom: Brunstiga getabockar stinker. Klappa på en obrunstig om du kan - annars låt bli.

Sunday, September 16, 2012

Katt, svamp och skog



FRASSE OCH JAG var ute och plockade svamp idag. Eller rättare sagt, jag plockade, Frasse jamade. Om du anar att det finns andra svampplockare i skogen och inte vill röja dina bästa svampställen, då ska du inte ha med dig Frasse. Han tjuter mest hela tiden. För att få tyst på honom visslar jag lite ibland. Inte heller så diskret.

Bilden är tagen i fikapausen. Jag dricker vatten och käkar drömtårta. Frasse kråmar sig. I korgen till höger i bild lägger jag matsvamp, i korgen till vänster hamnar färgsvamp. För ni trodde väl inte på allvar att jag kan göra något som inte är garnrelaterat?! Seriöst?!