Thursday, February 21, 2013

Höbagage


DET HÄR MED att vara fårägare utan att ha en lada full med hö, innebär att man får tuta ner till grannbonden och fylla upp Golfen när käket börjar tryta hos bäarna. Oftast använder vi släpkärra, men bondens kärra har inga vinterdäck (och vi har isgata utanför huset) och morsan som brukar låna ut sin kärra, har inte varit här på länge. Då får man ta det man har. Häromdagen krisade det riktigt ordentligt och eftersom sambon var på vift med sin "stora" bil (Golfen alltså) så jag fick åka ner med Micran. Man får plats med en bal i bagagen på en Micra. En liten bal. I Golfen får vi plats med typ fyra. Om man fäller baksätet. Det är sån kunskap man får som hobbybonde.

Apropå bagageutrymmen och onödigt vetande, det går in tre  mountainbikes i bagagen på en Saab 9000 -92 - utan att fälla baksätena. Har du mer onödigt bagagevetande?

 

Mer Hemslöjdsblogg åt folket!


Du har väl inte missat att Kamilla Svanlund (Arga stickaren, du vet) har börjat blogga på tidningen Hemslöjds hemsida. Hur coolt är inte det?!

Här hittar du bloggen.

Sunday, February 17, 2013

Nästan färdig men ändå inte


ÅRETS ANDRA TRÖJA har varit nästan klar säkert tre gånger. Men, det är alltid något som gör att det inte stämmer helt hundra. Och så repar jag upp.

Just nu dealar jag med faktumet av att min basfärg tagit slut och att framstycket inte alls matchar bakstycket.  Framstycket är i och för sig snyggt, men det ser ut som om jag har två helt olika tröjor på mig samtidigt; en helylle-myspys-version på framsidan och något lite "coolare" på baksidan. Så, jag får dyka lite djupare i gömmorna och se om jag hittar något mer passande.

Tröjan stickas "på känn". Jag använder det garn jag har lust att använda för tillfället och de stickor eller den virknål som jag tycker passar till. Jag mäter inte, jag provar bara plagget diretk på kroppen och uppskattar hur mycket mer jag behöver sticka. Hela tröjan är en mix av rester, udda härvor och garner med knepig struktur. Med andra ord, allt det jag har liggande och inte vet vad jag ska använda till. Det är en rätt frigörande process. Och ganska nyttigt för en Elin som kanske inte alltid behöver ha ett mönster att följa till punkt och pricka, men i alla fall en plan för att stötta.

Inspirationen kommer från Myggan som har stickat tröjor på samma koncept rätt länge. Du kan se några exempel här och här.

Morgonskratt


JAG GÅR UPP snortidigt för att serva bror och sambo med käk inför deras hundrafemtioelfte skidlopp i år. De ska båda åka Vasaloppet om två veckor och nu har de har hört att i Jönköping, där finns det snö. Självklart går de upp klockan halv sex en söndag för att åka de där 15 milen för att komma dit. Eftersom jag inte har lust att stå och frysa bredvid spåret, fixar jag frullen istället.

Hur som helst, jag vaknade mycket tidigare än dem och hur slår man ihjäl tid sådär på morgonen innan stickfingrarna kommit igång? Jo, man surfar. Och jag trillade över det här blogginlägget. Det var morgonens skratt. Dagen börjar bra!

Saturday, February 16, 2013

Krabaten


JAG VET INTE vad han ska heta, men jag vet att jag tagit rätt beslut. Om två veckor kommer han hem och fy bubbland vad kul vi kommer att ha då!

Tack alla ni som kom med kloka tankar kring barn vs hund-inlägget.

Monday, February 4, 2013

Virkade vantar från en vän



SNÄLLA MY SKICKADE mig ett par egenvirkade vantar bara sådär. Lyx! Fick hjälp med modellandet av en superenergisk tvååring som kanske hade lite speciella idéer om hur en vante bör bäras...




Sunday, February 3, 2013

En 80-årspresent


MIN MORMORS SYSTER fyllde åttio för en vecka sedan. När jag fick reda på det slängde jag mig in i garnrummet, grabbade stickorna och började fäktas på en tredje Shetland Triangle. (I och med min stora tystnad har de andra två blivit obloggade, planerar att slänga in några bilder på dem vid senare tillfälle.)

Eftersom mormor sa att syrran gillade blått, fick jag äntligen ett användingsområde för de där två klarblå  nystanen Navia som sambon köpte till mig på Färöarna för... Öh... Tre år sedan? Garnet är suveränt att sticka med (testa - och ja, det blir mycket mjukare när man tvättat plagget första gången) men den blå färgen var inte min stil. (Den övre bilden återger färgen bäst.) Eller rättare sagt, som nystan var det inte min stil. Som uppstickad sjal hade jag mycket väl kunnat tänka mig att använda den. Men nu var det en present och present blev det. Lämnade över den igår. Tror den gick hem.



Använde mig av 5,0 mm sticka på rätan och 4,5 mm på avigan (skulle ha kört på 5.0 mm på båda - om jag inte slarvat bort en sticka) och om jag inte minns fel gjorde jag tio kott-repetitioner. Eller nio. (Varför kollade jag inte det när jag ändå hade den här?) "Musselkanten" upprepade jag tre gånger och det gick åt totalt 97 gram. En rätt effektiv stickning om man ser till den minimala mängden restgarn. Ett hekto garn mindre i stashen.

Saturday, February 2, 2013

Skaffa barn eller skaffa hund, det är frågan


VARNING FÖR AVREAGERANDE INLÄGG! 

SAMBON OCH JAG funderar på att skaffa hund. Jag har läst på, tänkt över, läst mer, träffat uppfödare, träffat vuxna hundar, sneglat på valpar (läs: håriga korvar som piper), omvärderat åsikter, pratat med potentiella dagmattar och läst ännu lite mer. Det är inte helt otroligt att det faktiskt blir hund. Men en sak irriterar mig: folks reaktioner.

Jag börjar bli jäkligt less på det ständiga ifrågasättandet. Visst är det ett stort ansvar att ta hand om ett djur. Jag vet. Jag har tre katter och fem får. Jag tar hand om dem. De får mat, kärlek och omvårdnad. Jag skulle ta hand om en hund också. Jag är trettioett, vuxen, tänker själv, kan ta ansvar för mig och för andra, för djur och för mitt hem, min ekonomi... Vi är sällan borta över natten (och har inte varit det sedan vi fick fåren i höstas) och reser nästan aldrig. Vi prackar inte på våra djur på andra, även om jag någon gång har bett någon mata katterna om vi varit borta över natten. Så varför detta ständiga ifrågasättande? Det handlar inte om ett spontanköp för guds skull!

Kan inte låta bli att undra om folk hade varit lika skeptiska om jag sagt att jag ska skaffa barn. Barn tar också tid. Visst inser jag att det är skillnad på barn och hund, men det är ju för bövelen tiden folk ifrågasätter. Hur har jag tid? "Barn kan ju lämnas bort på dagen." Jo, men det kan hunden också och ja, jag har undersökt den möjligheten. Som sagt, det är inget spontant det här. Det är väl övervägt, genomtänkt och kommer gå en runda eller två till innan det blir ett slutgiltigt beslut. Fast jag ska nog hålla tyst om det i fortsättningen. Alternativt säga att jag funderar på att skaffa barn, bara för att se om folk ifrågasätter om jag har tid med en unge som skriker och har kolik.

Hur som helst, vi har Jänta på praktiskt allergi-prov-besök i helgen. Hon är en irish softcoated wheatern terrier och tro det eller ej, men hundallergikern Elin verkar faktiskt tåla henne. Det gör däremot inte katterna. Frasse ligger och kurar på köksskåpet med en skadad nos och Bellis ena öga ser svullet ut. Jo, de är som hund och katt. Men katterna har knappt träffat hundar tidigare och Jäntas enda tidigare kontakt med katter har varit nafsandet i deras svansar. Så, med tanke på omständigheterna tycker jag att det går bra. Allt tar sin tid. Som sagt.