Friday, March 22, 2013

TIPS: Kul, lättstickad kofta till bebbe


HAR DU TESTAT att sticka femtimmarskoftan någon gång? Det är en babykofta i grövre garn som går supersnabbt att sticka. (Kanske lite mer än fem timmar, men mindre än en dag.) I höstas snodde jag ihop en sådan till en kompis då ofödda bebis. Paketet kom fram samma dag som bebben levererades.

Vid det här laget har han säkert hunnit växa ur koftan, men jag känner fortfarande att det var en av förra årets roligaste stickningar. Kanske för att den gick så fort. Kanske för att jag använde ett garn som stickats och repats upp vid otaliga tillfällen utan att bli något vettigt. (Det är skönt att använda upp saker som "ligger och skräpar".)


Jag använde M&K EcoUll. Har för mig att jag använde stickor 4,5 mm eller 5,0 mm. Hade försökt sticka en mössa (Ravelry-länk) i dem, men inte blivit nöjd. Jag var slarvig nog att inte väga tröjan eller snuttarna som blev över, men det jag vet att jag hade tre nystan och att jag fick garn över. Det finns flera mönster på koftan. Soili tipsade i sin blogg om ett mönster på svenska i Hemmets Jouranal som du hittar här. Om du föredrar engelska hittar du den här Ravelry. (Det finns fler versioner om du söker på Five hour cardigan.)

Jag som knappt sett en riktigt liten unge visste faktiskt inte att bebisar inte har en riktig hals, så vännen lät hälsa att man kan inte behöver sätta första knytsnodden längst upp på koftan. Jag tar till mig det och tipsar ifall det finns någon annan där ute som stickar barnkläder utan att ha koll på hur ett barn egentligen ser ut...

Sunday, March 17, 2013

Äntligen, Ruth!


MIN SJÖMANKOLLEGA JONAS förbarmade sig över mig och ställde upp som fotograf för Ruth, den knallröda tröjan vars färg är egentligen inte går att fota. På något sätt lyckades han ändå. (Fast å andra sidan, han är maskinist och sådana brukar fixa det mesta.)


Tröjan är stickad i Peer Gynt från Sandnes, ett rent ullgarn som är helt okej, men inte jätteflashigt. Jag köpte på mig massor av Peer Gynt för några år sedan. (Jag trodde jag skulle starta garnbutik, men det blev inget av det och så satt jag där med en massa garn...) Det gick åt 670 gram. Känns som ganska mycket...


... vilket kan bero på att jag gjorde misstaget att inte tvätta provlappen. Så, jag var nära att ge bort tröjan till morsan eftersom den var så kort i ärmarna. Lade den i blöt och plötsligt var den alldeles lagom stor. På längden. Men lite stor på bredden. Men hey, vem vill inte ha en over sized tröja så man kan känna sig lite mindre än vad man är ibland?


Här är hon hur som helst. Efter många fotografiska om och men. Och jag gillar henne. Mycket.

Edit: Mönstret heter Beata och kommer från Tummelisa.

Saturday, March 16, 2013

Svårt


DET ÄR SVÅRT att fota rött. Och svårt att bli fotad av någon som inte vill fota. (Sambon.) Jag gör ett nytt fotoförsök och återkommer med vettiga (?) bilder.

Monstret har fått ett namn



HAN HAR FÅTT ett namn. Efter ett monster.

Vi funderade seriöst på en rad arabiska namn och testade Yossuf en period. Men det föll sig inte helt naturligt att säga. Och så började jag fundera. Hans kennelnamn är Iron Maiden. Maiden har ett monster till maskot. Maskoten heter Eddie. Så vi testade och ganska snart stod det klart att det var så han skulle heta.

Under de två veckor Eddie varit här har han växt. Inte så att jag själv ser skillnaden, men jag känner den när jag lyfter honom. Och på att han faktiskt har kraft nog att vrida sig ur famnen om han skulle vilja det. Dessutom har han har fått mer spring i benen och mer gnag i tänderna. Häromnatten slaktades sambons telefonladdare och idag smet den lilla jäkeln iväg med en glödlampa. (Hann få tag i honom innan han började tugga på allvar, vill helst inte tänka på hur han hade sett ut i käften om han lyckats få sönder glaset...)

Han skäller inte, gnäller ytterst lite och sitter oftast på kommando. Ibland kan han ligg och stå också, men det beror på vad som händer runtomkring. Och hur gott godiset är. Falukorv är han tokgalen i och då är det sådär med träningsdiciplinen. Övar mycket inkallning med honom också. Koppel går han rätt bra i av sig själv. I det stora hela känns han som en ganska lätt hund, vilket gör mig livrädd för hur potentiellt jobbigt han kan bli i tonåren. Fast det återstår väl att se. So far, so good.

Friday, March 15, 2013

Missa inte nya podcasten



Har ni sett att Anna, Emma, Maria och Eddy startat en ny podcast?! 
De kallar den Stick With Us
Missa inte den! 
Du hittar den här!

Saturday, March 9, 2013

Att tjäna pengar på sin hobby


I GÅR DAMP det nya numret av Spin Off ner i brevlådan. Ett specialnummer om att sälja och ta vettigt betalt för sitt hantverk. Alla som försökt sig på det där vet hur svårt det är.

Jag gjorde ett försök själv för några år sedan, både med att sälja handstickat och handspunnet. Men ärligt talat, det känns det som att hora ut sig (bokstavligen talat) när man säljer ett par vantar eller ett hekto garn för 200 kronor.

Tvåhundra spänn för 100 gram garn! Sjuuukt mycket! tänker du och skakar på huvudet.

Det är sant att det är ganska mycket pengar för relativt lite garn. Men tänk dig att det tar sex timmar att spinna ett hekto garn. För enkelhetens skull låtsas att ullen är gratis. Om jag får 200 kronor för det arbetet, innebär det att jag tjänar 40 kronor i timmen. Om jag kan få ner spinntiden till fyra timmar, får jag 50 kronor i timmen. Men det är som sagt förutsatt att du inte betalar något för ullen. (Generellt kan man säga att ull kostar från 30 kronor och uppåt per hekto beroende på typ och kvalité.)

Du förstår själv att det inte blir mycket pengar för jobbet du lägger ner. Och ännu mindre blir det om det hela sker enligt kostens alla regler med skatt och moms. För du är väl inte beredd att betala mer än de där 200 kronorna per hekto, eller?

Fast frågan är ju om man spinner för att tjäna pengar eller för att det helt enkelt är jäkliglt kul. Jag känner många duktiga spinnare som säljer sina garner i prisklassen ovan som är nöjda med det lilla överskottet. Många av dem finansierar sitt eget spinnande genom försäljningen. Men som sagt, jag gör det inte. Kalla mig snål om du vill.

Trots detta har jag inte gett upp tanken av att faktiskt kunna säja mitt hantverk en dag, för hur otroligt det än låter, har jag hittat en målgrupp som skulle vara beredda att betala vad det kostar - och lite till. Jag anar att ni inte tror mig när jag säger det, men det är sant. Den finns. Några få känner till min plan. Samtliga har skakat på huvudet och viftat bort det som nonsens - alla utom min sambo. Kanske för att han inte vågar, kanske för att han vet vad målgruppen har för resurser och vilka priser de är beredda och betala för rätt sorts vara.

En dag ska jag ta modet till mig och försöka. Hellre det och misslyckas, än att fortsätta gå och fundera på om det trots allt hade kunnat fungera.

Nu undrar du säkert vilken den där magiska målgruppen är? Det tänker jag inte berätta. Inte än i alla fall. Inte förrän jag har försökt.

PS. Vill du läsa senaste Spin Off hittar du den i välsorterade tidningsbutiker eller på Interweave.com

Thursday, March 7, 2013

UPPDATERAD! HJÄLP: Snälla hjälp mig hitta stora säkerhetsnålar

Jag är på jakt efter STORA säkerhetsnålar för en väns ränkning. De måste vara 60-70 mm långa och se ut som en vanlig säkerhetsnål. (Se bilden.) Kiltnålar och avmaskningsnålar fungerar INTE.

Kan någon hjälpa mig med tips om var jag kan hitta sådana nålar? Eller har du några hemma som du kan avvara? Betalar självklart. Jag behöver 30-40 stycken, men en är bättre än ingen.

Det är svårt att förklara för utomstående hur viktigt det faktiskt är för min vän att vi hittar säkerhetsnålarna, men tro mig när jag säger att hon verkligen, verkligen behöver dem.

UPPDATERAT
Efter 10 minuter rasslade det loss på Online Stickcafé och jag fick flera tips. Kan ju lika gärna dela med mig, ifall att någon annan skulle behöva samma atikel i framtiden... 

57 mm, 12 st, 36 kronor på Skapamer.se
75 mm, 10 st, 142 kronor på CC Hobby.


Dessutom hörde en amerikans vän av sig efter att ha hittat de här: 
76 mm, 60 st, $4.39 på Factory Direct Craft.

Wednesday, March 6, 2013

Only four to go


ÅRETS ANDRA TRÖJA är klar. Nu ska jag bara hitta någon som vill hjälpa mig med fotandet. Och som är duktig nog att få bort den där självlysande tendensen i garnet...

Tröjan är röd
Riktigt röd.

Saturday, March 2, 2013

Och så var vi en till...



LILLEN ÄR HÄR. Fortfarande namnlös men glad ändå. Tänkte att det är lika bra att han kastas ut i verkligheten med allt vad det innebär. Så vi har sniffat på husets katter, på grannens hund, på fåren, tagit en tur med bilen och smugit i bondens ladugård. Ladugården var väldigt skrämmande och fåren var uppenbarligen mer läbbiga i dagsljus än i gårkvällens mörker.

Annars verkar han ta det hela bra. Det var lite pipigt de första fem minuterna i bilen när vi åkte hem i går, och en stund när vi väl kommit hem och han inte hade den blekaste av var han hade hamnat. Men med undantag för det verkar han gilla läget. Följer med i kopplet, bajsar bara lite inomhus (my bad), leker vilt och bits massor. (När jag tillåter honom att göra det.) På sätt och vis är han en bebis, men jag har inga planer på att behandla min hund som ett barn. Vill bara klargöra det.

Rasen är Irish Softcoated Wheatern Terrier och åldern är åtta veckor och jag tycker redan väldigt mycket om honom.