Saturday, April 26, 2014

Heta raggsockar


Det var det där med hur hett det ser ut med platta raggsockar på bild... Lite bättre i grupp än en och en? Sex par klara så här långt. Känner hur jag går in i andra andningen. Snart klar – bara hälften kvar...

Tack Frisky Frog, Myggan, PlaySweetMusic, garntrassel, Linda och Sarah för garnsponsring och tack Doris för stickhjälp!

Wednesday, April 23, 2014

Gårdsliv light


Det går inge vidare med bloggandet. Jag stickar raggsockor för glatta livet och ärlig talat - när har någonsin ett par raggsockar sett heta ut på bild? Sådär kul att fota.

Annars har den senaste tiden mest handlat om gården. Vi har blivit med trakor. Jag ville ha en sån där stor grön sak (läs John Deere) men det kan hända att det låg några hundra tusen mellan de gröna och den roströda som till sist landade här. (Behövar jag säga att jag inte vunnit på Triss än? Jag har budgeterat för det i år, men butikspersonalen väljer hela tiden fel lott åt mig.) Det är ganska många speciallösningar och "kom för sjutton ihåg att" för att hantera den här gamla Fergusen från 60-talet, men retro är hett, inte sant? Och det bästa av allt, det kom med en betesputs också! (En betesputs är som en gigantisk gräsklipparaggregat man sätter baktill på traktorn och som hackar sönder gräset. Man använder den för att "städa upp" i hagen, inte för att ta hö. Får gillar inte högt eller grovt gräs, så emellanåt får man slå det så det kommer nytt fint gräs som duger till de kräsna djuren.) Nu är det bara plog, harv och några grejor kvar, sen jäklar... (Sen jäklar måste jag köpa lite mark så jag har något att leka med redskapen på... Visste att det var något jag missat!)


Sedan har det byggts sommarhage och varit fårsläpp. Jisses vilken röra, att få tackor och lamm att gå i samma riktning är fankemej inte lätt – inte när det efter ett halvår i ladugården plötsligt finns grönt gräs överallt. Och särskilt som att småttingarna aldrig sett himlen innan.

Sedan flyttade ankorna ut i trädgården och det blev jättetydligt att Sören och Sören är skittaskiga mot Sören och därför kommer de att dö eftersom Sören är minst (myskankshanar ska - säger de som kan och vet, gärna vara lite mindre) och snyggast. Apropå fjäderfän och dö så slaktades det tupp i förrgår. Han var god efter två timmars kokning, serverad med currysås och ris igår – trots att han var över året när han gick vidare. Resten av hönsen har (nästan) hittat ut ur hönshuset. De som köptes som kycklingar i höstas har aldrig sett himlen tidigare de heller och är inte speciellt pigga på att komma ut i friheten. Det är bara att konstatera att höns är ungefär lika dumma som får.


Vidare har jag lagt i högväxeln i trädgården och mejar ner i stort sett allt som kommer i min väg. Jag är särksilt förtjust i den där mastodontsekatören med rejäla hantag som man knipsar lite tjockare grenar med. (De grenar som en vanlig sekatör inte klarar av.) Ett verktyg jag aldrig tidigare vetat att har jag saknat. Grönsakslanden är under planering och snart hoppas jag att fem kubik jord landar ute på parkeringen. Utekrukorna är planterade och inneväxternas omplantering står på tur. Jag tror jag kan fortsätta ett bra tag. Det lär inte ta slut på grejor att göra i alla fall. Fast jag tycker att jag snart är värd att få sätta mig ner och finsticka lite.

För när det kommer till kritan, är det rätt skönt att vara sjöman. Inte alltid när det rullar och man är sjösjuk eller är tvungen att vaska däck med syra (inte det allra roligaste jag vet), men absolut när man kommer hem och har betald ledighet lika länge som man har jobbat... Eller de där snortidiga mornarna när man är ensam på däck eller de där sena kvällarna då man gör klart för ankomst och det är fullt av mareld i de blöta trossarna, eller...

Sunday, April 13, 2014

In the making



Efter hemkomst infann sig den stora tomheten. Allt man planerat för i en månads tid blev så övermäktigt att man liksom säckade ihop. Värmlandströjan provades på heltid men behöver justeras och hamnade sådeles över en stol i köket. Papillion (bilden) som förgyllt mina två sista ombordveckor hamnade slängd över en pall i stickrummet.

Istället grabbade jag tag i mitt monstersockprojekt som legat i ide under påmönstringen. Någon gång sent förra året, lovade jag att sticka tretton par raggsockar till ett ålderdomshem i Lettland. (Ni som minns Stickhjälpen kommer kanske ihåg Palīdzēsim? Tyvärr upphörde inte hjälpbehovet när stödorganisationen gick i graven. Jag har fortsatt att skicka stickat till dem då och då och när de frågade om jag kunde värma åldringarnas fötter kunde jag liksom inte säga nej...) Jag har plockat ihop vad jag själv har, tiggt till mig lite sockgarnsrester av vänner och dragit igång. Hittills är fyra par avklarade, ett femte par in the making. Lagom hjärndött för att gå per automatik när de grå inte vill medverka i någon högre grad. (Om någon där ute vill hjäpa till, antingen genom att sponsra med garn - restgarner är mer än välkomna, eller genom att själv sticka ett par sockar, får du gärna höra av dig! Det finns ingen deadline i dagsläget. Inte mer än att de ska levereras innan nästa jul.)

Och så spinner jag. Startar ljudboken och låter händer och fötter göra jobbet. Funderar på om det inte är dags att ta tag i fiberstashen också.... Fast å andra sidan, så länge det inte ökar dramatiskt (och här undantar vi helt och hållet de elva ullproducenterna och deras avkommor ute i ladugården) får det ses som okej. Man kan inte göra allt på samtidigt och på en gång.

Thursday, April 10, 2014

Home again


Jag är hemma igen och jag välkomnas av regn, en hyperglad hund och småttingar i ladugården. Häromdagen uppdaterade jag min Facebookstatus med orden"Home - and never again sammanfattar den här månaden ganska bra." Och så är det. Ombordtiden har inte varit dålig och inte hemsk, men den har fått mig att åter inse att jag har värderingar och uppfattningar som jag inte är brerdd att rucka på. Att jag inte vill jobba på en arbetsplats där man systematiskt negligerar säkerhetsarbetet. Där man utsätter sina kollegor för högriskarbeten utan att reflektera över det. Och jag vill inte jobba på en båt där alla snackar skit om alla. Jag ska inte tillbaka, men nytt båtjobb är på G, så vem vet, kanske är jag till sjöss snart igen. Kanske inte. Tiden får utvisa.

Nu är det vänner, stickning, spinning, sömnad, trädgård, lamm, fårhage och lättare renovering som står på listan. Efter en månad i en sluten verkstad och med mycket tid att tänka, har jag redan gjort upp planerna. De ska bara sättas i verket.

Såg dessutom att Dödergök startat en sockutmaning. Jag är fortfarande igång med min "tio tröjor på ett år"-utmaning och låter sockstickandet vila (okej, det är inte helt sant, men mer om det en annan dag), men det påminner onekligen om den där sockgarnsutvärderingen jag skulle göra. Den kommer att dyka upp inom kort. Dessutom är någa projekt klara att visas upp.

Så, jag drar igång. Börjar med att visa en bild på en av dagens färskingar i ladugården. Sex småttingar än så länge. Fler bör komma inom kort.