Thursday, August 28, 2014

En liten spinnguide: Fiberpreppareringar


För ett litet tag sedan fick jag en förfrågan om jag kunde förklara de olika termerna man använder för preparerad ull. Och självklart kan jag göra det. För ärligt talat, det är lite av en djungel när man kommer som nybiten spinnare och ska försöka komma på vad man ska beställa. När jag började spinna insåg jag att folk inte kallade ull för ull – de sa fiber. Men fiber behövde inte betyda att det bara var ull, det kunde vara bomull, bambu, torkmaskinsludd eller navelludd... Eller nässla, mjölk, havsalger eller... Och jag som alltid trott att ull var ull fick stora chocken första gången jag gick in på World of Wools hemsida (brittisk ullgrossist) och insåg att det fanns hur typ många raser som helst – och att de alla verkade ha olika typer av ull. Och så var det det där med topsband, roving, kardband, kardflor, batt och... Så, för er som undrar, här kommer en liten guide in i spinnträskets fiberprepareringar.


Topsband (eller top som det kallas på engelska), är en lång korv av kammad ull. Fibern (oftast ull –men inte alltid) har processerats, kammats och dragits ut till en lång korv. När ullen kammas, rätas fibrerna ut så att de hamnar i samma riktning. Tänkt dig att du kammar ditt hår. För varje tag med kammen, reder du ut trasslet och ståna lägger sig (mer eller mindre) snällt paralellt. Jag antar att man skulle kunna kalla det kamband också, men jag har aldrig det uttrycket användas. Ett garn spunnet från ett topsband där man hela tiden ser till att man drar ut (draftar) fibern så att stråna ligger paralellt, blir slätt, kompakt och får ett bra fall (drape) i tyget. Detsamma gäller kommersiella kamgarn – dessa är spunna från ett topsband. Ett kamgarn är (generellt) slätare i ytan än ett kardgarn. (De flesta garner du hittar på marknaden är spunna från topsband.)

Roving (som kallas kardband på svenska), är en släkting till topsbandet. Men till skillnad från topsbandet är den kardad och sedan utdragen till en platt korv. (Alla rovings jag har sett, har varit mindre i omkrets än topsband. När man kardar "strular man till" fibrena så att de ligger huller om buller. Ett garn spunnet från en roving får ofta en gloria omkring sig och det blir ofta luftigare och lättare än ett kamgarn i samma tjocklek.

På bilderna nedan kan du se en roving till vänster och ett topsband till höger.

Uppdaterat: För oss (icke-britter, icke-amerikanare) råder en viss förvirring i användandet av top och roving. Ibland kallar amerikanarna en top (kammad) för roving, även när de syftar på den kammade versionen. Samtidigt kallar engelsmännen sina tunna tops – pencil rovings, för roving. (Se pencil roving nedan.) Termerna är alltså inte huggna i sten. Det kan vara bra att ha ett öppet sinne när man går in i debatter kring vad som är rätt och fel, även i spinnvärlden.



Vidare finns det pencil roving och förgarn.

Uppdaterat (hela texten):
Pencil roving är (enligt den brittiska ullgrossisten Winghamn Wool Work) en tunn top med lite tvist i. Om du vill, kan du kalla det "tjockt löst spunnet garn". (Tänk dig bulky till superbulky yarn.) En pencil roving är alltså kammad, men kallas roving. Förgarn är en tunnare version av en roving, alltså ett supertunnt kardband. Förgarn är ospunnet och stickas i första hand för att tovas. För att nämna några exempel säljer Ullcentrum förgarn, och Istex Plöti är ett förgarn. Eventuellt kan man även kalla pencil roving för ett förgarn eftersom det är råmaterialet man använder för att spinna kamgarn av, men nu är jag ute på djupt vatten och spekulerar bara. Du kan självklart spinna garn av både pencil roving och förgarn. En del kallar det fusk, men det är också ett väldigt bra sätt att visa hur tunnt man faktiskt kan spinna utan att tråden går av. För den som vill spinna tunnare men är osäker, är förgarn ett bra sätt att öva upp modet på.


Kardflor (eller batt på engelska) är en kaka av kardad ull. Den kan ha kardats på en handvevad kardmaskin eller i en stor industriell kardmaskin. Kardfloret ovan är kardat på min Ashford Wild Carder. Jag har också ett kardflor hemma som kardats på ett karderi och har ett breddmått på ungefär en meter. Hur långt det är vet jag inte än – jag har inte rullat ut och mätt den. Ett kardflor kan, precis som rovings och topsband, innehålla i stort sett vilken fiber som helst. Kardfloret på bilden ovan är gjort på ull från mina Värmlandsfår, men man kan lika gärna göra karflor som innehåller hundhår, ull, bomull, lin eller något helt annat. En del kardar in papper och garn i sina karflor. Ett kardflor kan vara väldigt jämnt eller fruktansvärt ojämnt. Allt beror på vad du stoppar in i kardmaskinen och hur det ser ut. En art batt är ett kardflor som ofta innehåller flera olika typer av fibrer och är oftast inte jämnt, det vill säga att fibrerna inte blandats med varandra utan lagts i lager ovanpå varandra.


Sist ut (i den här guiden) har vi punis (t.v.) och rolag (t.h). Rolag är norska, men kallas för rolag även utomlands. En rolag gör man med hjälp av ett par handkardor. Man kardar ullen och när man är klar, rullar man helt sonika ihop det lilla kardfloret som blivit på kardan, till en relativt lös rulle. Punis (som jag inte har en aningom varifrån ordet kommer, men som verkar heta så överallt) är en hårt ihoprullad version av rolagen. Istället för att rulla ihop en rolag, tar man hjälp av en pinne som man rullar upp ullen på. Ursprungligen tror jag att man använde punisar (det blev en lustig böjning på det ordet) till bomullsspinning. Man kardade då bomullen på handkardor och rullade ihop den till punisar. Båda korvarna på bilden ovan är gjorda på värmlandsull.

Som du märker håller jag mig inte konsekvent till ett språk när jag använder prepareringstermerna. Det beror på stor del på att all litteratur och i stort sett alla samtal jag har rörande spinnande, är på engelska (med svenska och utländska spinnkompisar), men också på att alla ord inte finns på svenska. Och om de finns, används de sällan eller aldrig. Sitter det någon där ute som har en skattkista full med spånadsrelaterade ord (spånad är det svenska ordet för engelskans spinning i spinnrocksbemärkelse), snälla dela med dig! Jag vet till exempel att man på Gotland har speciella benämningar på de olika korgar de lade ull och karad ull i, men vilka orden var har jag glömt.

Uppdaterat: Det gotländska orden jag var ute efter var saig (korg för ull) och saigkorg (korg för kardad ull). Tack "en liten vägblogg"!

Så, om du har något att tillföra, något du undrar över eller (hemska tanke) vill påtala att jag farit med osanningar, hör av dig! Dokumentet uppdateras kontinuerligt om det dyker upp ny fakta.

Wednesday, August 6, 2014

Sommaren i komprimerat format



Sedan sist har det kommit ytterligare elva ällingar (ankungar) och valkyrian till krigisk moder som tidigare hette Anna-Carin, går nu under namnet Katla. Särskilt onda varelser i ankvärlden är helt bevisligen människorna som släpper ut och matar en. Sambon har sådeles tvingats till att utvecklat en speciell teknik för att undvika attackerna när han öppnar luckan till ankhuset på mornarna...


Tillökningen till trost är småttingkvoten är ungefär densamma som tidigare. Morsans hund har klippt två (damn that dog) och i förrgår knallade en hona iväg med sju småttingar och har inte setts till sedan dess. (Damn that fox.) Resterande jäklar har bokstavligen skövlat mina grönsaksodlingar och grönkålen som såg så fin ut is no more. (Jag läste först senare att grönkål är ett utmärkt komplement till foder för myskankor...) Och om ni inte kände till att myskankor hoppar, kan jag informera om att de rätt duktiga på det. De hoppar upp och snappar vinbären från buskarna och bönorna från mina pallkragsplanteringar. (Damn those ducks.) Men, de äldre kläckta i juni är slaktmogna och inom två veckor ska tretton av dem ha vandrat vidare mot frysen. (Ankrecept mottages tacksamt.)


Fåren lever och har hälsan höll jag på att säga, men det är bara till hälften sant. Vi har haft en tacka som har försökt dö ända sedan vi fick henne förra hösten. Efter självsvält (vi vet fortfarande inte vad som var fel på henne där i vintras, men hon räddades genom att matas med vispade ägg), trädklättring (hon fastnade med ett ben i en trädklyka och höll på att stryka med) och slutligen ett riktigt styggt flugangrepp, valde vi till sist att ta bort henne. Inte för att hon verkade vilja dö, utan för att flugangreppet hade gått för långt. Det går fort som fanken när flugorna får fäste och jag hoppas att du aldrig någonsin behöver se något liknande.

Som om det inte vore nog, möttes jag av den här synen i förra veckan. Han är stöddig som få (en kopia av pappa Harry) och hans horn har inte varit de bästa så jag är inte jätteförvånad. Men ändå. det blodar rätt rejält när ett horn går av. Efter rengöring sprayade vi honom med blåspray. Och eftersom han är så bufflig, är sådeles hälften av de andra också turkosfärgade...


På stickfronten har det varit relativt lungt, men högen av färdiga projekt redo att fotograferas växer långsamt. Virkandet har stått helt still, men det det är klart nu att det inte blir en filt. Jag vet att jag sa att jag vägrade ge upp, men när det handlar om att köpa ett kilo garn för att färdigställa ett projekt som redan käkat ett kilo, tycker jag att de-stash-projektet blir lite missriktat. Så, det får bli kuddar istället. Ovanpå det har jag spunnit; avslutat gamla projekt som legat och väntat på spolarna och spunnit nya.

Det var sommaren komprimerat. Bilder på projekten kommer att dyka upp. Framför mig har jag  har två veckors jobb som assistent, sedan tar ännu en ny fas i livet vid. Jag har varit skraj, dubbelkollat allt hundrafemtioelva gånger men till sist insett att det enda som finns att göra är att släppa på bromsarna och reda ut problemen när de uppstår – om de uppstår.  Den som aldrig chansar kan aldrig vinna. Och jag skulle ångra mig blå om jag aldrig vågade testa...

När jag ser tillbaka på det senaste året börjar jag undra om jag inte har en förkärlek till att spänna loss säkerhetsselarna och kasta mig ut i osäkerheten. Ibland känns det som om det varit min hobby att simma emot strömmen. Som en jäkla lax. Eller kanske inte, för det är laxen som dör när de når målet, inte sant? Det ingår inte riktigt i min plan...