Thursday, December 1, 2016

Sammanfattning: Tredje och fjärde månaden

Som jag redan skrivit, är det mer än garner jag rensar ut ur mitt liv. Faktum är att jag har rensat ut stora delar av mitt bohag. Jag har fortfarande prylar och jag känner då och då en enorm ovilja mot att göra mig av med vissa saker. Ju närmare du kommer den kritiska gränsern där du gör dig av med saker som du känner att du borde spara trots att du inte har någon användning för dem, detso jobbigare blir det. Samtidigt kan du inte bortse från det faktum av att i samma takt som saker försvinner, ökar välbefinnandet. Så här snart ett år efter att jag började röra runt i förråden, känner jag mer ro och ett större lugn än vad jag kan minnas att jag känt tidigare.

För en tid sedan tog jag tag i mobiltelefonen och rensade ut appar också. Jag gick vidare och tog bort timmar och åter timmar av uppkopplad tid till förmån för böcker och gammalt hederligt häng med flickvän och vänner. Och så blev livet lite roligare. Det är den huvudsakliga anledningen till att det tystnat här också. Behovet av att göra mig hörd eller ens dela med mig, försvann. Men jag tänker, att för min egen skull ska jag åtminstonde göra klart den här utmaningen. Så här kommer redovisningen från de två månader jag undlåtit mig att redovisa.

 Månad 3
13 800 gram  Sålt
     100 gram  Stickat

Totalt ut: 13 900 gram

(Jag är tämligen säker på att jag stickat mer än ett par sockar, men jag har varit dålig på att skriva upp vad jag har gjort och nu minns jag inte längre.)


Månad 4
8 950 gram  Skänkt bort
4 400 gram  Sålt
   250 gram  Stickat
Totalt ut: 13 600 gram
Total summa ut för dessa båda månader blir sådelses 27 500 gram. Vid det här laget har jag gjort mig av med nästan 40 kilo garn. Det är nästan elva och ett halvt års garnförbrukning. Nästan så att jag är lite imponerad själv...

Sunday, September 18, 2016

Sammanfattning: Andra månaden - Upptrappningen

Det är den 18:e och jag förstår att du är sjukt nyfiknen på hur det gått med mitt garnavyttrande. Jag tänker inte hålla dig på halster längre, här kommer det:
7160 gram   Sålt
  740 gram   Stickat
Totalt ut: 7 900 gram
Yepp! Jag är skitstolt över att ha lyckats skickat iväg så pagg mycket. Månadens utskeppning motsvarar *trumvirvel* 11,3 procent av den ursprungliga stashen! Totalt över de två gångna månaderna har jag gjort mig av med 11,85 kilo – 16,9 procent. Inte illa pinkat! Samtidigt innebär det att det finns 58 kilo kvar i huset.

Min spontana tanke är att jag måste ha räknat fel den där dagen då jag byggde garnberget. Men så tänker jag efter lite till och kommer ihåg att bärkassarna med ge-bort-garn aldrig kom iväg till kommunen eftersom min kontakt blev svåranträffbar. Och så har jag ju tre lådor med garner som håller på att läggas upp på Tradera nu. (Där du hittar mig som TheSeaman.) Och så den där flyttlådan med handspunnet garn... Och... Det finns mer att ta av och trots att jag steppade upp rejält den gågna månaden innebär det inte på något sätt att jag får ta semester nu. Faktum är att jag behöver steppa upp lite till. Jag behöver snitta dryga 14 kilo i månaden de fyra kommande månaderna om det här ska gå i lås. Wish me luck!

Tuesday, September 6, 2016

Massavyttring


I helgen gjorde jag ett ryck och sålde av några kilo garn på Instagram samtidigt gick ett gäng auktioner som legat på Tradera gick ut. När allt packades i söndags kunde jag konstatera att 6 210 gram var på väg att lämna hushållet, vilket motsvarar 8,9 procent av stashen.

En skulle kunna tro att det nu syns att garnnivån sjunker, men så är inte fallet. Trots att jag i runda slängar avyttrat 10 kilo garn, råder fortfarande fullt kaos i det lilla krypin jag fått i mitt nya hem. Ny Tradera-rond är under planering och kanske är det dags att faktiskt lämna över ge-bort-garnet till sin nye ägare.

Jag kan inte låta bli att undra var den kritiska gränsen går, när kaos blir ordning och lagret blir hanterligt. Vad tror du?

Wednesday, August 31, 2016

Koftan med stort K


Koftan har varit klar i lite mer än en vecka, men min omgivning visar sort ointresse för fotograferande. Till slut bestämde jag mig för att göra vad jag kunde samtidigt som jag önskade att armarna ibland hade kunnat vara lite längre. Typ vid selfiefotografering.

Anyway. Jag använde mig av fem olika nyanser och totalt gick det åt 450 gram garn. Knapparna från Tant Kofta är skinnklädda farfarsknappar och känns klockrena. Jag är nöjd som attan. Jag tror bannemej att den gamla koftan (som jag mallat av) kommer att få gå vidare så småningom. Med ålderns rätt, kanske? (Den var ett loppisfynd inte helt i nyskick, som jag nu hunnit slita flitigt på i alla fall tre år.)


För övrigt räknade jag ut att garnet till den här koftan står för 0,6 procent av min ursprungliga stash. Jag börjar på allvar inse hur det kommer sig att det gått så snett med garnsamlandet: jag har inte haft någon som helst koll på hur mycket garn det går åt... Jag börjar få bättre pejl på det nu... Förutom koftan har jag stickat ett gäng strumpor. Ny tröja är under planering. Samtidigt släpper jag taget om mer och mer garn även i spara-lådorna. Garner har lagts ut på Tradera (där jag heter TheSeaman) och mer lär det bli framöver. Det går framåt.

Thursday, August 18, 2016

Sammanfattning: Första månaden (av sex)


När jag drog ingång destash-utmaningen för en månad sedan, ville jag rensa ut allt garn med en gång. (Vilket egentligen inte hade varit något problem, det hade bara varit att ge bort allt. Av någon anledning är det dock just det en garnsamlare har problem med...)

Glad i hågen började jag lägga upp annonser på Tradera och det tog ungefär tre sekunder innan jag insåg hur jäkla mycket jobb det faktiskt är. Och när garnerna väl var sålda mindes jag också att en del är jäkligt kassa på att betala. Antar att det är något jag får leva med.

Mindre jobb var det att sälja grejor diretk över Insta – särskilt när jag slipper marknadsföra och folk bara frågar. Så där försvann lite till.

Sist och minst (faktiskt), slängde jag lite garn. Typ tvåhundra gram. Hanspunnet. Shit happens. Särskilt när en är nybörjare och glömmer släppa taget om tråden när man spinner. Överspunnet garn har rätt många likheter med stålgråd. Tyvärr kan det inte användas till luffarslöjd. Och inget annat heller. Så bye bye.

Detta leder mig till månadens garnekvation:

1 550 gram   Försäljning Tradera
2 200 gram   Försäljning Instagram
   200 gram   Slängt

Totalt ut: 3 950 gram

Tretusenniohundrafemtio gram är detsamma som 5,6 procent av den ursprungliga stashen. Fortsätter jag i den här takten kommer jag att ha 46,3 kilo kvar om sex månader. Vi kan väl konstatera att jag behöver steppa upp en hel del om det verkligen ska synas någon skillnad i garnlagret och jag ska gå i mål med 1,8 kilo den 18 januari 2017. Om jag tappat gnistan? Inte alls! Om inte förr, siktar jag på att göra storverk i oktober.

Tuesday, August 16, 2016

Monsterprojektet som blev en lilleputt


Tiden rinner iväg. Mitt garnlager har krympt obetydligt den senaste månaden och som så mågna gånger tidigare tänker jag (halvt i panik) att jag kan sticka mig igenom lagret. Det om något måste ju vara en av de mest naiva föreställningar en garnmissbrukare kan ha.

Beviset på min något bristfälliga verklighetsuppfattning när det kommer till garnförbrukning, måste vara mitt senaste projekt. Jag bestämde mig för att kopiera min favoritkofta, en rejält oversizad myskofta. Morsan gav mig sju hekto shetlandsgarn i olika naturfärger i slutet av förra året. (När hon rensade ut det sista av sin egen minimala stash.) Projektet var givet från början och i och med utmaningen tyckte jag att det var dags att ta tag i saken.


Jag erkänner att jag var osäker på om det skulle räcka, men jag borde ha vetat att 700 gram i DK-vikt räcker rätt långt... När jag i går blev klar med den sista delen innan montering, hade jag gjort av med knappa 350 gram. Då har jag bara knäppkanten kvar. Mitt monsterprojekt blev en lilleputt och en mycket liten nivåsänkning i lagret. Vilket än en gång ger mig insikten om att jag kommer behöva dra ner rejält mycket mer även i spara-högen om jag ska nå mitt mål.

Jag tror att det är här symboliserar hela min garnresa. Dålig koll och en kopiös köpiver bärgade för att det skulle gå snett redan från början.

I övermorgon summerar jag månadens garnförbrukning, men jag kan avslöja så mycket som att jag känner en viss oro över hur lite som försvunnit och över mycket det faktiskt finns kvar. Jag kommer få lägga in en högväxel nästa kommande månad för att rätta till statistiken. Jag har haft en tanke på att ha en fysisk garnloppis (med stickhäng och fika) hemma hos mig i Munkedal. Hade någon varit intresserad?

Thursday, July 28, 2016

Vad som blir kvar


Vad blir kvar när man rensar ut ett garnberg? Inte så mycket, eller en hel del beroende på hur man ser det.

För min del handlar det om minst sju ostickade tröjor. Sju tröjor på sex månader kan bli tight. Det du ser på bilden ovan är det som blev kvar i min vill-spara-hög. Jag kan erkänna att jag delade upp sparahögen i två delar: en för sådant jag ville behålla och sådant jag ville sticka på i mån av tid. Sen insåg jag att jag varit rätt naiv som trodde att jag skulle ha tid att sticka mer än det jag verkligen ville ha kvar, så i-mån-av-tid-högen lades till sälj-högen. Någon föreslog att jag skulle ha en fysisk garnloppis. Jag börjar bli lockad av tanken...

(Missade att sätta ut deadlinedatum i förra inlägget – det är 18 januari 2017 som gäller.)

Monday, July 18, 2016

Tjugo årsförbrukningar

Jag var brutal nog att hälla ut allt mitt garn på golvet. Allt garn. Kan väl säga att det ger perspektiv på saker och ting.


För att vara riktigt säker på att jag inte skulle kunna skoja bort garnberget, vägde jag varje plastback, flyttlåda och förvaringssäck. Det du ser på skärmen framför dig väger i runda slängar 70 kilo. Med mina 3,5 kilo om året innebär det att jag har tjugo (20!!!) årsförbrukningar med garn.  

När det låg där utspritt på golvet kunde jag konstatera att det mesta av det legat undanstuvat på ett eller annat ställe i långa perioder. Tycker jag verkligen om mitt garn om en stuvar ner det i en låda och lägger det på vinden? Jag tror inte det. En stor del av min stash har emellanåt fallit i glömska och sedan återupptäckts bara för att åter falla i glömska. 

De dagarna är över och det är därför jag frivilligt gör mig av med 97,5 procent av mitt garnlager det närmsta halvåret: för att enbart ha 100 procent inspiration och stickglädje kvar i min garnlåda.

Vill du hänga på? Jag kommer att tagga mina de-stash-bilder på Instragram (där du hittar mig som @theknittingseaman) med #destashalong och hoppas att det är någon mer som vill utmana sitt garnlager. Hur ditt mål ser ut kan bara du avgöra, men jag lovar att finnas där och heja på dig hela vägen! 

Edit: Jag glömde ju helt bort att sätta upp slut-datumet för min egen utmaning! 18 januari 2017. Det är då garnet ska vara borta. Ett halvår från nu.

Sunday, July 17, 2016

Låt den stora garnutmaningen börja!


Ingen sa ”Varför inte gå tillbaka till skolådan du hade från början?”. Jag hade faktiskt räknat med att någon skulle göra det. I och med det står det också helt klart att ”genom sig själv känner en inte andra”. Jag är antagligen me tävlingsinriktad än de flesta, för jag hade sagt just så: tillbaka till skolådan. Det var en lockande tanke samtidigt som det halvt skrämde skiten ur mig. En skolåda garn är verkligen väldigt lite garn.

Jag har fått många bra idéer och förslag på hur jag ska tänka med mitt decimerande. De känslostyrda förslagen har haft en klar majoritet över de konkret mätbara och jag anar att det är fler än jag som tänkt tanken men samtidigt inte orkat ta tag i det känslomässiga arbetet det faktiskt är för många av oss. Vi fäster oss vid saker, så är det.

För att göra det hela enklare, tog jag en titt på min Ravelry-historik och konstaterade att jag är ganska jämn i min garnförbrukning. Under åren 2012-2014 stickade (och virkade) jag upp ungefär 3,5 kilo garn om året. Det var faktiskt någon som föreslog att jag skulle hålla mig till ett visst antal projekt, t.ex. en tröja, två sockar, en sjal o.s.v. Den personens beräkning landade på ca 3,5 kilo.

Jag har några äldre papplådor av det stadigare slaget från IKEA. De är på 16,5 liter. Om härvorna är hårt tvinnade, får jag i 18 stycken. Det är 1,8 kilo och ett drygt halvårs förbrukning. En rejäl skolåda. En rejäl utmaning. Jag borde klara det på ett halvår. Den 18 januari 2017 ska jag alltså ha en liten låda garn kvar.

Jag kan erkänna att jag redan vägt mitt garn och i morgon tänkte jag både visa bilder på garnberget och avslöjar jag hur många årsförbrukningar jag har i dagsläget. Behöver jag säga att det är mer än vad jag trodde?

Friday, July 15, 2016

När en scarf blir den utlösande faktorn till "katastrofen"

Förra inlägget var inget skämt. Det känns som om jag behöver påpeka det. Jag gör mig av med min stash. Ingen tvingar mig. Att låta er bestämma hur mycket som blir kvar var mer en kul grej. Man kan inte styra över allt i livet och ibland är det kul att testa gränserna.

Det var en scarf av bambugarn som fick mig att inse att det var dags att säga goodbye. Den var mjukare än mjukast och tyget hade ett underbart fall. Nystanen var en present, hade legat länge och förtjänade att stickas upp. Framförallt var det för fint för att göra sig av med. Det gröna nystanet hade vaga skiftningar och det färdiga plagget började nästan leva i de gröna ränderna. Så kär jag var i resultatet… Och så tråkigt den hade varit att sticka! Bambugarnet ville inte bli aviga maskor och även på rätan bråkade det, splittrade och vred sig ovilligt.



När jag tänkte efter, insåg jag att jag hade ganska många sådana garner. De som varit för dyra i inköp för att ignoreras eller slumpas bort på Tradera. Som egentligen inte har rätt kvalité, eller bara fel färg. Garner som blivit liggande i flera år, flyttats med till nya bostäder, placerats om i olika hyllor, lådor, skåp och så en ny flytt. Garner jag egentligen inte vill ha, men som jag ändå inte kunnat göra mig av med eftersom… (Eftersom jag någon gång tyckt om dem… Eller bara fått dem till ett jävligt bra pis… Eftersom de varit dyra i inköp… Eftersom…)

Jag insåg att jag inte vill lägga tid på att sticka upp garner jag inte hade köp om de legat framför mig idag. För det är okej att ändra smak. Det är okej att köpa fel. Det är okej att ge bort fint garn. Det är okej att sälja det garn man tidigare betraktat som en skatt. Det är okej att göra en dålig affär på försäljningen. Det är okej.

Jag har fått flera olika förslag på hur jag ska tänka när jag drar ner på garnlagret. Om någon sitter inne med ett riktigt bra förslag eller ett (o?)schysst sätt på hur man kan göra, går det fortfarande bra att lämna en kommentar.

Monday, July 4, 2016

Jag gör mig av med min garnstash och du bestämmer hur mycket jag får ha kvar, okej?


När jag började sticka rymdes min totala garnstash i en skolåda. Idag sex och ett halvt år senare, skulle jag kunna öppna en mindre garnbutik med allt garn jag har undanstoppat i en triljon olika gömmor.


I och med flytten från gården har jag tvingats röra runt i allt garn. Och inte bara garnet utan allt vad jag har samlat på mig i huset, verkstaden, garaget, stallet och ladugården. Jag har till sist insett att alla de här prylarna, de gör mig inte lyckligare. Så jag har börjat göra mig av med dem. För varje pryl som lämnar hemmet, mår jag lite bättre. Jag har redan kommit en bra bit, men just garnet är svårt att göra sig av med. Man skulle säga att det är mina sentimentala ägodelar, de som slår an strängar inom mig som säger att jag inte, inte, inte vill göra mig av med det. Alltså är det kvar.

Så jag tänkte bjuda in dig att följa min resa tillbaka mot skolådan. För att jag lättare ska kunna göra mig av med det jag inte längre behöver och kanske för att inspirerea någon annan till att i alla fall göra sig av med de där skämsgarnerna som gömts undan längst in i garderoben.

Jag tänkte att jag ska få ett halvår på mig. För att det hela ska bli lite roligare (eller mer plågsamt, beroende på hur man ser det), tänkte jag att du kunde få vara med och bestämma hur mycket jag får ha kvar när jag går i mål. Hur mycket garn jag får ha kvar, beror alltså på dig. Jag tycker det är lagom galet. Det är inte bra att ha för mycket kontroll själv. (Gulp!) Så, ge mig förslag på hur mitt mål ska se ut! Kör hårt! Känns det bättre för dig får du självklart vara anonym. Motivera gärna ditt svar så att jag är med på hur du tänker eller hur du kom fram till ditt svar. (Det är självklart okej att vara helt spontan också.)

Här är lite fakta som kan vara bra att ta hänsyn till när du ger mig min dom:
- Mitt mål med den här utmaningen är att på sikt bara sticka saker jag verkliven vill ha och behöver – i garner jag verkligen tycker om.
- Jag planerar inte på något sätt att sluta sticka, oavsett hur man kan tolka föregående inlägg.
- En relativt stor del av min stash består av garner jag spunnit själv. (Och det här skriver jag bara för att få dispens för att behålla lite mer än vad jag borde, så du kan bortse från sista punkten.)

Det här sker för öppna ridåer så dela gärna på sociala medier eller i din egen blogg. Vill du hänga på får du gärna höra av dig! Har du frågor är det bara höra av sig! Du når mig via kommentarerna här, på the_seaman@msn.com eller via Instagram på @theknittingseaman. Nu kör vi!

Wednesday, June 22, 2016

Knodden och reflektionen av mitt (nya) liv

Jag har precis gått av mitt niotimmarspass när äldste brodern ringer för att berätta att jag ska bli moster. (Skitspännande, jag visste inte ens att jag hade en syster!)

Vi snackar iväg om saker (typ bebisar och den där flaskan whiskey som farsan skulle öppna när han fick sitt första barnbarn och som jag redan – utan att fixa honom barnbarn, velat öppna i tre år) medan jag, som den sticktok jag så länge varit, börjar fundera över  vad som skulle kunna stickas till det nya livet.

När samtalet är slut sätter mig i bilen för att köra de tio milen hem. De tre första milen fokuserar jag fortfarande på vad jag ska sticka, vilka stashgarner som skulle kunna passa... Efter fyra mil tar tankarna nya vägar... Jag känner liksom inget jättesug över att sticka. Efter sju mil, lagom till att jag sursar förbi motet där min bror och hans tjej bor, inser jag att jag faktiskt inte har någon lust att sticka något till knodden alls. Tomheten infinner sig.

På sätt och vis symboliserar det här mitt (nya) liv. Jag gör och säger saker av vana. Inser först efteråt att vanan inte riktigt stämmer överens med mitt sätt att se på saker och ting nu för tiden. Det ger en enorm frihetskänsla att bryta sig ur de invanda mönstren. Samtidigt flylls jag av en stor jäkla sorg över att ha tappat det som varit en så stor del av mig så länge. Vi människor har en tendens att identifiera oss med yrken, hobbies eller personer. (Gissa vad "den stickande sjömannen" identifierat sig som...) När förutsättningarna sedan förändras, förlorar vi kursen och går vilse. I alla fall gör jag det. Jag funderar mycket nu. Över vad som är viktigt, vad som gör mig glad och om det finns saker som är värda att hänga sig fast vid, trots att de tappat sin charm. Vad identifierar du dig som och vad skulle du göra om den identiteten försvann?

Wednesday, April 20, 2016

Life changes

Kloka människor brukar prata om vikten av att vara sann mot sig själv. Det mest självklara och det absolut svåraste du kan göra.

Jag blev lämnad för snart ett år sedan. Även om det inte fanns någon sorg för det som försvann, fanns det heller ingen större glädje i att behöva bygga upp allting från början. När du blir lämnad, oavsett om det varit ett bra förhållande eller inte, skapar det tomhet. Att plötsligt vara ensam när man i åratal varit van vid att inte vara det. Jag stod där ensam med djur och räkningar utan att ha en vettig inkomst. (För min fasta ansällning hade jag sagt upp tre veckor innan exet stack.) Jag försökte hantera allt med att sticka sockor. Vänner, att sticka sockor ger väldigt dåligt med inkomst – särskilt när du inte säljer dem. Don't try that at home...

Man kan väl säga att livet det senaste året varit en lång övning i överlevnad och knätrollande. Jag har blivit expert på att få pengarna att räcka och förökas ur tomma intet, eventuellt gått över gränsen till vad man bör tillverka och tillagas ”från grunden” och har ätit osannolika mängder ogräs för att dryga ut, men viss fanken har det gått. Jag har gått långa ronder mot mig själv, mina förutfattade meningar, mitt sätt att tänka och agera och jag har vunnit och jag har förlorat. Jag har brutit ihop, rest mig, bett om hjälp, fått det och insett att jag har många fina människor runt omkring. Men 
framförallt har jag hittat mig själv och gjort mig själv rättvisa genom att ta klivet ut ur garderoben. Det lyfte inte bara klippblocket från mina axlar, det gav mig också chansen att träffa Marie. Med henne föll bitarna på plats och jag har äntligen fullt ut fattat varför det aldrig riktigt klickat tidigare. Så enkelt och ändå så jävla svårt.

Så nu när våren åter på väg är och jag är hyfsat tillfreds med mig själv och mitt liv, hoppas jag innerligt att kirskålen kommer ha en mer tillbakadragen roll i matlagningen. För om vindarna kommer från rätt håll, tuppen ger fan i att gala och fisken ligger mer rätt sida upp eller ner i sjön vid exakt rätt klockslag, går någon av mina kommande jobbintervjuer vägen och jag får jobb i en stad där jag gärna vill bo, tillsammans med en kvinna jag mer än gärna vill dela min tid med.

Så skål för kärleken och ogräset (eller bristen på det) och hipp hipp för att jag tagit mig i kragen och bloggat för första gången på ett år! Nu kör vi!