Wednesday, August 31, 2016

Koftan med stort K


Koftan har varit klar i lite mer än en vecka, men min omgivning visar sort ointresse för fotograferande. Till slut bestämde jag mig för att göra vad jag kunde samtidigt som jag önskade att armarna ibland hade kunnat vara lite längre. Typ vid selfiefotografering.

Anyway. Jag använde mig av fem olika nyanser och totalt gick det åt 450 gram garn. Knapparna från Tant Kofta är skinnklädda farfarsknappar och känns klockrena. Jag är nöjd som attan. Jag tror bannemej att den gamla koftan (som jag mallat av) kommer att få gå vidare så småningom. Med ålderns rätt, kanske? (Den var ett loppisfynd inte helt i nyskick, som jag nu hunnit slita flitigt på i alla fall tre år.)


För övrigt räknade jag ut att garnet till den här koftan står för 0,6 procent av min ursprungliga stash. Jag börjar på allvar inse hur det kommer sig att det gått så snett med garnsamlandet: jag har inte haft någon som helst koll på hur mycket garn det går åt... Jag börjar få bättre pejl på det nu... Förutom koftan har jag stickat ett gäng strumpor. Ny tröja är under planering. Samtidigt släpper jag taget om mer och mer garn även i spara-lådorna. Garner har lagts ut på Tradera (där jag heter TheSeaman) och mer lär det bli framöver. Det går framåt.

Thursday, August 18, 2016

Sammanfattning: Första månaden (av sex)


När jag drog ingång destash-utmaningen för en månad sedan, ville jag rensa ut allt garn med en gång. (Vilket egentligen inte hade varit något problem, det hade bara varit att ge bort allt. Av någon anledning är det dock just det en garnsamlare har problem med...)

Glad i hågen började jag lägga upp annonser på Tradera och det tog ungefär tre sekunder innan jag insåg hur jäkla mycket jobb det faktiskt är. Och när garnerna väl var sålda mindes jag också att en del är jäkligt kassa på att betala. Antar att det är något jag får leva med.

Mindre jobb var det att sälja grejor diretk över Insta – särskilt när jag slipper marknadsföra och folk bara frågar. Så där försvann lite till.

Sist och minst (faktiskt), slängde jag lite garn. Typ tvåhundra gram. Hanspunnet. Shit happens. Särskilt när en är nybörjare och glömmer släppa taget om tråden när man spinner. Överspunnet garn har rätt många likheter med stålgråd. Tyvärr kan det inte användas till luffarslöjd. Och inget annat heller. Så bye bye.

Detta leder mig till månadens garnekvation:

1 550 gram   Försäljning Tradera
2 200 gram   Försäljning Instagram
   200 gram   Slängt

Totalt ut: 3 950 gram

Tretusenniohundrafemtio gram är detsamma som 5,6 procent av den ursprungliga stashen. Fortsätter jag i den här takten kommer jag att ha 46,3 kilo kvar om sex månader. Vi kan väl konstatera att jag behöver steppa upp en hel del om det verkligen ska synas någon skillnad i garnlagret och jag ska gå i mål med 1,8 kilo den 18 januari 2017. Om jag tappat gnistan? Inte alls! Om inte förr, siktar jag på att göra storverk i oktober.

Tuesday, August 16, 2016

Monsterprojektet som blev en lilleputt


Tiden rinner iväg. Mitt garnlager har krympt obetydligt den senaste månaden och som så mågna gånger tidigare tänker jag (halvt i panik) att jag kan sticka mig igenom lagret. Det om något måste ju vara en av de mest naiva föreställningar en garnmissbrukare kan ha.

Beviset på min något bristfälliga verklighetsuppfattning när det kommer till garnförbrukning, måste vara mitt senaste projekt. Jag bestämde mig för att kopiera min favoritkofta, en rejält oversizad myskofta. Morsan gav mig sju hekto shetlandsgarn i olika naturfärger i slutet av förra året. (När hon rensade ut det sista av sin egen minimala stash.) Projektet var givet från början och i och med utmaningen tyckte jag att det var dags att ta tag i saken.


Jag erkänner att jag var osäker på om det skulle räcka, men jag borde ha vetat att 700 gram i DK-vikt räcker rätt långt... När jag i går blev klar med den sista delen innan montering, hade jag gjort av med knappa 350 gram. Då har jag bara knäppkanten kvar. Mitt monsterprojekt blev en lilleputt och en mycket liten nivåsänkning i lagret. Vilket än en gång ger mig insikten om att jag kommer behöva dra ner rejält mycket mer även i spara-högen om jag ska nå mitt mål.

Jag tror att det är här symboliserar hela min garnresa. Dålig koll och en kopiös köpiver bärgade för att det skulle gå snett redan från början.

I övermorgon summerar jag månadens garnförbrukning, men jag kan avslöja så mycket som att jag känner en viss oro över hur lite som försvunnit och över mycket det faktiskt finns kvar. Jag kommer få lägga in en högväxel nästa kommande månad för att rätta till statistiken. Jag har haft en tanke på att ha en fysisk garnloppis (med stickhäng och fika) hemma hos mig i Munkedal. Hade någon varit intresserad?